GUNILLA BÄCKSTRÖM 1953 - 2025
Gunilla har lämnat oss. Hon var en starkt engagerad människa, som hade förmågan att inspirera oss andra.
2022 startade Kvinnor i Svenska kyrkan på hennes initiativ projektet
Fred på jorden – fred med jorden, som arbetat med 
att öka kunskapen och viljan till handling inom föreningen.
Projektet har engagerat medlemmar i stiftsgrupperna runt om i landet och haft sin givna plats för samtal vid nationella möten vår och höst. Gunilla hade hoppats få leva tills dettaarbete avslutats i projektform och övergått till att ge tydligt och kontinuerligt avtryck i föreningens framtida verksamhet. Nu blev det inte så, men kamraterna för arbetet vidare.
Personligen minns jag en morgon när Gunilla och jag delade rum i samband med ett möte med KviSk. När jag vaknade stod Gunilla vid fönstret och gjorde sin solhälsning. Vänd mot ljuset, öppen och koncentrerad på samma gång, fast förankrad i den skapelse hon gav sin kraft för att värna.
Vi minns Gunilla med tacksamhet, i tro och förtröstan.
Bulle Davidsson
Ordf KviSK
ULLA NORDLIEN
I samband med Sensommardag 2023 förlorade Kvinnor i Svenska kyrkan (KviSk) i Borlänge en trogen medlem och deltagare - Ulla Nordlien, kyrkorådets ordförande i St Tuna -Torsång pastorat i Borlänge och vår medlem sedan starten hösten 1995.
Hennes glädje var stor när KviSk firade Tacksägelsedag 1995 i St Tuna kyrka. Vi var många som deltog aktivt i gudstjänsten.
"Det är så det ska vara" deklarerade kyrkvärden Ulla, som många gånger satt ordförande på våra årsmöten.
När KviSks studiecirkel förberedde studiebesök på stiftskansliet i Västerås undervisades deltagarna av ledaren om Svenska kyrkans organisation från församlings- och upp till kyrkomötesnivå.
Ulla såg till att kontraktnivån kom med. Hennes kunskap om Svenska kyrkan och som kommunsekreterartjänst hade givit henne kunskaper till nytta för en förening som KviSk.
Vi säger tack och Vila i frid med Ingrid Arvidsson-dikt:
”Så liten plats en människa tar på jorden.
Mindre än ett träd i skogen.
Så stort tomrum hon lämnar efter sig.
En hel värld kan inte fylla det”
Kvinnor i Svenska kyrkan Borlänge
Ingegerd Hellberg
Två värdefulla kvinnor har lämnat oss
Med bara tio dagars mellanrum har två av våra mest
värdefulla medlemmar i KVISK i Linköping lämnat oss.
Eva Burgman 91 år död 10/11 2020
Kerstin Bergman 85 år död 19/11 2020
Vi sörjer dem båda mycket djupt, och de
lämnar ett stort tomrum efter sig.
Eva Burgman, som arbetat som lärare på folkhögskola och även som missionär i Kenya tillsammans med sin man, gav oss alltid en rik gemenskap med sitt stora intresse för allt som gällde internationella frågor. Hon engagerade sig i Afrika, Palestina och Indien.
Hon var engagerad ledamot i Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd och var den som styrde och arrangerade för firande av Världsböndagen varje år. För ett år sedan vid 90 fyllda fortfarande mycket aktiv i internationella gruppen, arrangerades ett konstlotteri med insamlade och skänkta tavlor, vilket hon enträget bad om. Detta inbringade ett stort bidrag till Augusta Victoria-sjukhuset i Palestina.
Eva hade en stark integritet, var alltid positiv och hade glimten i ögat i alla situationer.
Kerstin Bergman var verkligen nestorn i vårt sällskap.
Hon var visdomen själv och arbetade med klimatfrågan långt före många andra, även teologiskt, vilket hon kunde grundai en gedigen teologisk utbildning. Kerstin ville inrikta det teologiska tänkandet på skapelsen.
Under sin tid som ordförande i KviSk på riksplanet skapade Kerstin projektet ”Moder jord i klimakteriet”.
Om detta skriver hon bland annat:
”Som kvinnor intar vi en vårdande attityd till livet, till barnet som vi bär. Samtidigt bärs vi själva i och av modern, Jorden, ja hela skapelsen finner vårt skydd och vår tillit, vårt hopp och vår kärlek i den relationen, som inkluderar relationen till medmänniskorna. Med traditionella teologiska termer är detta vad inkarnationen innebär: Guds och Guds rike finns inom räckhåll på jorden och inom oss.”
Projektet väckte stor uppmärksamhet runt om i landet och resulterade bland annat i antologin Moder Jord i klimakteriet, som ännu finns att köpa.
Hon har även skrivit en bok om Den Heliga Birgittas okända uppenbarelser som heter ”Se Människan”.
Blygsam som Kerstin var står inte ens hennes namn som författare på bokens omslag.
Hon översatte och tolkade själv Den Heliga Birgittas texter direkt från latin, bland annat: ”Herre visa mig vägen, och jag skall villigt gå den”. Hon höll föredrag om denna bok så sent som på Birgittadagen, 7 okt i år.
Som pedagog gjorde hon också ett bildspel och rollspel angående klimatfrågor ur teologiskt perspektiv.
Hon arrangerade en samtalsgrupp under benämningen ”Fripratarna” varannan vecka, sedan många tillbaka.
De som närvarade fick alltid en intressant och livgivande diskussion, och Kerstin hade alltid kloka och visa svar som inlägg i brännande aktuella teologiska frågor. Efter varje möte skrev hon en rapport, som lades ut på KVISKs hemsida för allmän information.
Kerstin var gymnasielärare och undervisade i både latin och grekiska. Hon har också undervisat flera av stiftets präster i grekiska.
Hon ordnade resor för studenter och vänner. Senare åren var Portugal ett populärt resmål.
Hon reste även med sin familj till Kreta, och hon var nog den kunnigaste person att ha
som guide, när de vandrade runt i Knossos.
Kerstin var också ledamot i domkapitlet i Linköpings stift, där hon bidrog med erfarenhet, begåvning och kunskap, avseende behörighetsförklaring och förordnande av präster till tjänster, vilket är ett av domkapitlets viktiga uppdrag. Hon var också under flera mandatperioder förtroendevald i kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ.
Tack Gud för allt de gjort i tjänst för vår värld, Moder Jord och Guds rike på jorden. Tack för att de varit starka
kvinnor och förebilder för oss andra.
Tack för allt de gjort för Kvinnor i Svenska kyrkan.
Må de vila i frid.
Sally Stehager
ordf i KviSk Linköping
För några år sedan ville vi starta en KviSK-grupp på Gotland.
Kerstin kom då ner till oss i Visby och berättade om KviSK, hur verksamheten fungerade och vad vi själva kunde göra. Redan då fascinerades jag av Kerstins stora klokskap och kunnande. Efter en tid beslöt vi att jag skulle ta hand om KviSK:s hemsida och sedan dess har vi utbytt ett antal tankar och erfarenheter. Jag har fått många inlägg till hemsidan från henne.
Som webmaster har jag fått ta del av hennes reflektioner om Moder Jord, tankar som i början kändes nya, men egentligen så fullständigt klara och naturliga!
Hon sände Fripratar-referat till hemsidan och varje gång jag läste dem, önskade jag att jag hade fått delta i ”pratet”.
Jag har följt hennes kamp mot sjukdomen och när den nu är slut, känns det så tomt…
Inga nya tankar om vårt förhållande till Gud, Moder Jord eller varann kommer att dimpa ner i min inkorg, inga nya referat.
Sov Gott kära Kerstin!
Ronneby 22 november 2020.
Ann-Britt Magnusson
Webmaster för KviSK:s hemsida
Här kan du hitta bildspelet som Kerstin gjorde inför Våreld 2020 >>
Hilda Lind 1943 – 2016
Tidigt på Kristi himmelsfärds dags morgon dog Hilda efter att ha kämpat mot sin sjukdom under en längre tid. Hon lämnar ett stort tomrum efter sig.
För kvinnoarbetet i Svenska kyrkan har hon betytt mycket. Hon var först ordförande i Sveriges kyrkliga kvinnoråd 1992 – 1995 och från 2009 till 2015 ordförande i Kvinnor i Svenska kyrkan.
Alla vi som var med på Våreld i Jönköping maj 2015 minns hur hon märkt av sin sjukdom genomförde sitt sista årsmöte med sedvanlig skärpa och med välformulerade synpunkter och tack.
Hilda var en god organisatör som såg vad som borde göras och genomförde det. Hon inspirerade och utstrålade energi och glädje som smittade.
Kontakten med den världsvida kyrkan var viktig för henne. Som direktor för Svenska kyrkans mission fick hon arbeta med kristna över hela världen, inte minst för att kvinnans ställning skulle stärkas.
Hilda har varit redaktör för många böcker med kvinnotema som t.ex. Kvinnor berättar om Gud mitt i livet (1989) och Kvinnor utmanar (2012).
Vi är många som sörjer Hilda och har svårt att förstå att hon inte finns ibland oss mer.
Vi känner stor tacksamhet för allt hon har gett oss.
Gunilla Åkesson f d ordf. i Kvinnor i Svenska kyrkan
Birgitta Nyrinder, en kraftfull medarbetare.
Birgitta kom med i vår krets av en särdeles lyckosam tillfällighet.
Det var 8 mars 2007. Vi skulle ha årsmöte i LinKviSk på kvällen.
I ett gathörn träffar jag då på en bekant pratande med en obekant.
Vi presenterades för varandra och ur mig slapp det bekymmer som
låg överst: ”Jag behöver en ordförande till årsmötet i kväll”.
Den nya bekantskapen Birgitta Nyrinder erbjuder sig och jag tror liksom inte mina öron. Men hon dyker snällt upp på kvällen och leder årsmötet med van hand.
Birgitta skulle just gå i pension och fick med detta ett, ja flera meningsfulla uppdrag. Hon hade börjat läsa idéhistoria på universitetet.
I riksstyrelsen förstod hon snabbt det fina med den bärande idén i det som senare blev boken Moder Jord i klimakteriet, som hon åtog sig redigera.
Namnet moder Jord på Gud framhäver förstås det kvinnliga. Men det för också ner Gud på jorden där hen blir tillgänglig i allt skapat.
Jorden och materien, som människan inte skapat och som i sanning är större, kan betraktas som helig och okränkbar. Vi kan ju inte köpa igen den för pengar, om vi förstör den. Detta ger religiös inspiration till den vördnad och vård som klimatkrisen kräver. Med betoningen av den immanenta sidan hos Gud försvinner också konflikten med vetenskapen.
Boken lanserades vid ärkebiskop Anders Wejryds Interfaith Summit on Climate Change i Uppsala hösten 2008.
Den skulle sedan spridas i landet och Birgittas andra värdefulla talang kom till användning. Hon visste hur man skulle skriva ansökan om pengar hos ungdomsstyrelsen. Det behövdes inte bara för den reguljära verksamheten utan möjliggjorde även en turné över landet som Birgitta ombesörjde.
En tredje talang övade hon upp när hon fick ansvar för kassan. Hon och Hilda Lind drog det tyngsta lasset när vi tvingades säga upp konsulenten och flytta från Kyrkans hus i Uppsala. Sedan skulle vi själva sköta allt. Birgitta lärde sig envist bankens dataprogram.
Birgitta kom till oss med erfarenhet från ett långt arbetsliv, orädd inför nya utmaningar. Hon blev ledamot av Sveriges Kvinnolobby. Vi distribuerade Kvinnoglöd från gästrummet i hennes bostadsrättsförening. Åtskilliga bud gick med ”svarttaxin” (makens svarta bil) mellan hennes och mitt hem i Linköping.
Koncentrationen i Linköping med Hilda, Birgitta och undertecknad kritiserades svagt, men ”Linköpingsmaffian” skötte sig och utnyttjade möjligheterna: Våreld 2010 med högtidsmiddag i biskopsgården blev en höjdpunkt.
Nu är tre av mina medarbetare i styrelsen döda, Mariann Sönnebo, Hilda Lind och Birgitta Nyrinder, alla yngre än jag själv.
Requiescant i pace. Må de vila i frid.
Kerstin Bergman
f d ordf 2006-2009.