Välkommen till Härnösands stiftsgrupp!

Vinterbär

En riktigt fin advents- och jultid
tillönskas alla Kalkbladets läsare.

Lingonkrans


Läs mer i Kalkbladet >>
 

I nya Kalkbladet kan Du läsa om

En stjärnhimmel på jorden 1
Tinas tankar 2
Mariannes Läslusta 3
Höstglöd i Höör 4
Projektet Fred på jorden 6
Vila i Guds hand 7
Följ mig 9
Det heliga feminina 11

 

Mellanrum

En stjärnhimmel på jorden 

 

Det är en solig och klar novemberdag då jag bestämmer mig för att gå ut i solen för att få känna solljuset och den krispiga luften. Jag har hört hur viktigt det är att få dagsljus i novembermörkret. Liksom mina krukväxter som vänder sig mot solljuset för att klara vintern så önskar jag göra likadant. 
FlodAllt är av stjärnstoft Jag går förbi min pappas grav på kyrkogården för att se hur det är efter allhelgonahelgen, då det var många ljus som brann och tillsammans lyste upp mörkret. Likt en stjärnhimmel på marken, en vintergata på jorden. En gemensam tyst demonstration av vårt hopp om ljus i mörkret. Sedan fortsätter jag turen ned till Själevadsfjärden där Moälven breder ut sig, och jag blir barnsligt glad åt det nu iskalla vattnet som fortsätter att rinna i maklig takt. Jag påminns om Jesus som sa att han hade levande vatten som aldrig tar slut och som får mig att inte törsta mer. Jag tänker att det är den där törsten efter mer som aldrig tar slut som gör att världen känns så kall och hård just nu. Den egna törsten blir det viktigaste och jag litar på en som starkast visar att jag kan släcka den snabbt och effektivt utan tanke på konsekvenserna. 

Jag stannar till på en av de små bryggorna som finns efter älvkanten och sträcker mig mot det bleka solljuset. Tänker på att jag är av stjärnstoft och att allt är av stjärnstoft. Vi var en gång en stjärna som miljarder år senare är du och jag. Jorden är en stjärnhimmel och en vintergata, där alla kärleksfulla handlingar bär på det levande vattnet och minnet av stjärnan som tändes över ett stall för att visa att Gud är nära.

Text och foto: Catharina Larsson

 Mellanrum 
 

Tinas uppsats

Följ vår återkommande skribent, Tina Wilhelmsson, i Tinas tankar.



Tinas tankar

 

 

Tack Tina Wilhelmsson för alla fina, tankeväckande, engagerande och inspirerande texter 
som du bidragit med i Kalkbladet under flera år. På detta sätt har vi också fått följa med 
dig under tiden som präststuderande fram till din kommande prästvigning i 
Härnösands domkyrka i januari 2025. 
Stort tack och lycka till! 
Styrelsen för Kvinnor i Svenska kyrkan i Härnösands stift 
 

Gud vandrar med oss

Under några somrar har jag lett pilgrimsvandringar i min församling. I all enkelhet går vi upp till S:t Olavs källa där jag leder en andakt och sen går vi tillbaka ner till församlingshemmet för att äta våfflor tillsammans. Det är en sträcka på totalt fyra km och det händer fantastiskt mycket på den relativt korta vandringen. På vägen upp till källan småpratar vi om väder och vind. När vi slår oss ner vid källan för en andakt infinner sig ofta ett lugn och sen på vägen ner är det som att samtalen öppnar sig. Det är som magi. Det blir så tydligt att Gud vandrar med oss på vägen och träden som omsluter oss får oss att prata om viktiga saker. 

Min sista krönika i Kalkbladet 
På vägen upp till källan kan vi prata om semesterplaner och på vägen ner kan vi prata om hur det kan vara att sitta vid en dödsbädd och se någon man älskar ta sitt sista andetag. Jag blir lika tacksam varje gång jag får vandra med en grupp och höra hur samtalen förändras längs med skogsvägen. Jag tänker att vi kanske kan vandra mer. Vi kanske också kan öppna upp för tanken att Gud finns med oss i samtalen när vi pratar med varandra. Jag tror att Gud är med oss både när vi planerar semestern och när vi tar avsked av dem vi älskar. Jag tror att Gud är med oss när vi promenerar ensamma på en trottoar eller vandrar tillsammans med andra på en pilgrimsled. Jag tror till och med att Gud är med dig just nu när du läser det här. 

Det här var min sista krönika i Kalkbladet eftersom jag prästvigs i Härnösands domkyrka den 19 januari. Det har varit en ära att få skriva om mina tankar här under min studietid och tack för den respons jag har fått av er läsare under åren. 
Guds rika välsignelse till er alla oavsett om ni gillar att vandra eller inte. 

Tina Wilhelmson

Mellanrum
 

Mariannes Läslusta


En absolut läsvärd bok 

När Vegetarianen av Han Kang kom ut i Sverige 2017 hängde jag på låset till biblioteket. Jag lockades av bokens titel och att på ”djupet” få läsa/lära något om vegetarianism, skriven av en kvinna från andra sidan jordklotet, i Sydkorea. Idén att även ändra kostvanor var inte långt borta. 

Boken var tung att läsa och inte alls vad jag trodde den skulle handla om. Den i boken försynta frun Yeong-hye beslutade, efter ha haft en mardröm, att bli vegetarian. Yeong-hye och hennes man har varit gifta i fem år när hon börjar förändras. Hon slutar att äta köttprodukter, ligger vaken om natten, magrar, slutar prata och vägrar ha sex med sin man. Yeong-hye blir allt sjukare och hennes omgivning mer desperat. 

Avhumaniserar sig själv 
Boken speglar ett samhälle präglat av despotism. Herravälde över kvinnors kroppar manifesteras genom matsituationen och sexuellt. Yeong-hye blir våldtagen och på ett brutalt sätt tvångsmatad med kött vilket leder till att hon hamnar på mentalsjukhus. 

Hennes sätt att göra motstånd gör hon genom att avhumanisera sig själv och försöka bli en växt. Detta är i stora drag vad jag kommer ihåg från boken. Den är absolut läsvärd. 

Det ska bli intressant att följa Han Kang under hennes vistelse i Stockholm i december med anledning av Nobelprisutdelningen. 

Marianne Wasend

Mellanrum
 

HöstglödHöstglöd i Höör 5-6 oktober 

Första helgen i oktober träffades ordföranden och kontaktpersoner för våra stiftsföreningar på stiftsgården Åkersberg i Höör i Skåne. Lunds stiftsgrupp stod för värdskapet denna gång. 

Vid välkomnandet gav oss vår riksordförande Bulle Davidsson några frågor att fundera på: 
1. Vad är Kvinnor i Svenska kyrkans uppgift? 
2. Gör vi rätt saker? 
3. Varför gör vi det vi gör och med vilka gör vi detta? 

Programmet fortsatte med att Lunds stiftsgrupp berättade om sina många internationella kontakter med vänstiften i Tyskland, Palestina, Sydsudan och Tanzania. Kontakterna har man fått genom stiftskansliet som efterfrågat kvinnlig representation vid besök i vänstiften. Lunds stift har också en person som arbetar specifikt med kvinnofrågor(!). Det var intressant att lyssna till alla de erfarenheter de fått genom vänstiften. 


Ett omfattande vänstiftsarbete 

I Tyskland är det en helt annan struktur, varje kyrka är självständig och det finns ingen ärkebiskop. I kontakt med kvinnorna i Tyskland har Lunds stiftsgrupp blivit inspirerad att göra en utställning om kvinnor under reformationen. I Mellanöstern har Lunds stiftsgrupp kontakt med framförallt palestinska kristna kvinnoorganisationer som Basma Center i Beit Sahour som bland mycket annat driver kindergarten, bageri och kök, tvättinrättning och gästhem. I verksamheten har man också anställda med funktionsvariationer som annars har svårt att hitta arbete. Sedan snart 30 år har Lunds stift haft en vänrelation med Lui-stiftet i Sydsudan (tidigare Sudan), där stiftet tidigt bjöd in KviSk i Lunds stift att delta i kontakten med kvinnoorganisationer där. Lunds stiftsgrupp har också regelbundna Zoom-möten med kristna kvinnoorganisationer i Tanzania. Många organisationer som man mött och har kontakt med är vana vid att bli lämnade efter ett tag. Det gäller att vara uthållig enligt Lunds stiftsgrupp. 

Stiftsgården i Höör 
Vidare i programmet fick vi träffa Kvinnoglöds nya redaktör, Karin Bernsprång, journalist på Västerbotten-Kuriren. 
Hon samtalade med oss om vad vi skulle vilja läsa i vårt medlemsblad men också att hon tänkt sig lite längre reportage. Något som vi redan sett och som verkar uppskattas. 

Kommunikationen måste ses över 
Vid årsmötet i Göteborg i våras utsågs en projektgrupp att se över hur föreningen jobbar med vår kommunikation. De redovisade vad de kommit fram till, bland annat behöver kommunikationen med riksföreningens hemsida bli tydligare. 

Medlemmar som arbetar med Projektet Fred med jorden – fred på jorden berättade att fokus i arbetet nu är fred och feminism. Hur hör fred och feminism ihop? Gruppen arbetar med ett värdegrundsdokument kring detta. Projektet ska redovisas vid riksårsmötet nästa år. 

Text och foto: Berit Larsson

Läs mer i Kalkbladet >>

Mellanrum

Vila i Guds hand


Dikter och tankar om tvivel, tro och livVila i Guds Hand

I samband att biskop Eva Nordung Byström avslutade sin tjänst som biskop i vårt stift gav hon ut en diktbok som avskedsgåva till anställda och förtroendevalda. En fin gåva att läsa och finna tröst och ro i. 

Dikterna är lätta att ta till sig och handlar om tro, hopp och kärlek som är ledord i vår kristna tro. Jag har ända från min ungdom tyckt om att läsa dikter, det finns en rytm i dikter som jag tycker om. Dikter är fina att läsas högt och kan läsas om och om igen. 

Dikter som passar kyrkoårets helger 
Den här diktboken landar i hjärtat och jag tror att den blir till glädje för många som vill använda den i andakter och gudstjänster. Det finns dikter som passar i kyrkoårets helger, dikter i Allhelgonatid när många brottas med mörker och sorg. Mitt i allt får vi vila i Guds hand som boken heter och veta att Gud finns vid vår sida vad som än händer. 
Några av dikterna är tonsatta av Eva själv och kanske blir det fler dikter som tonsätts och kan sjungas i olika sammanhang.

Bild: Kerstin Stickler.
Boken kan köpas via Verbums förlag.
 

Mellanrum

Följ mig!
En fördjupning av växtplatskursen 25-30 augusti


Det var gott att åter få komma till Hållandsgården. Den fina atmosfären och den omtänksamma personalen gör att den alltid har en plats i mitt hjärta. 

Vi var fem deltagare med Maria Ålander och Susanne Karlsson som ledare. Vi varvade reflektion med vandringar utomhus längs enkla stigar runt Hållandsgårdens miljö. Vi följde Katekumenatets väg som pilgrimer på en inre och yttre vandring där man delar tro och liv tillsammans. Ordet katekumenat betyder vägledning och undervisning. Det kommer från urkyrkan och finns i ord som kateder och katekes. 
Följ mig

Några teman för reflektionerna var 
”Vem är jag?” 
”Vad betyder det för mig att någon följer mig på vägen?” 
”Vilken av Andens gåvor har jag fått”.

Förnyade vår kallelse 
Det var en fin liten grupp och det var lätt att dela tankar med varandra. Att ledarna också deltog i reflektionerna och delade med sig, gjorde att vi kom nära varandra. 
Vid en av gudstjänsterna i stavkyrkan fick vi förnya vår kallelse. Det kändes viktigt och berörde. 
Vi avslutade kursen med en pilgrimsresa till Trondheim. På vår väg dit stannade vi vid Norra Sandtjärn och förnyade våra dop nere vid stranden.  

Läs mer i Kalkbladet >>

Mellanrum
 

Biskop Teresia

Stiftets nya biskop på plats 
 

Jag var i Uppsala domkyrka när första kvinnan blev vigd till biskop, det var i oktober 1997 som Christina Odenberg blev biskop i Lunds stift. En historisk dag som var viktig för många av oss kvinnliga präststudenter när äntligen en kvinna kunde ha det högsta ämbetet i vår kyrka. 

I september 2024 så var jag åter på biskopsvigning i Uppsala domkyrka och det var en historisk dag när Teresia Derlén blev biskop i Härnösands stift. Hon är den tredje kvinnan i rad som är biskop i vårt stift, Tuulikki Koivunen Bylund (2009-2014) och Eva Nordung- Byström (2014-2024) har varit före henne. Det är bara vi i Härnösands stift som har haft så många kvinnor som biskopar och i en följd, och Teresia är den 27:e biskopen i Härnösands stift. 

Skrev sin doktorsavhandling i London 

Teresia Derlén har senast jobbat i Västerås stift med biskop Mikael Mogren. Hon prästvigdes 2003, och under åtta år studerade och jobbade hon i London, där hon skrev sin doktorsavhandling. Teresia har också jobbat i Luleå stift och har erfarenheter från den norrländska landsbygden, hennes valspråk är: Gud förnyar jordens ansikte. 

På präst- och diakonfortbildningen visade Teresia en bild som inspirerar henne, ”Christ in the Wilderness” av Kelly Latimore. Där sitter Jesus ensam vid en eld och tittar upp mot vintergatan. Det kom ett allhelgonabrev till präster och diakoner i stiftet där biskop Teresia skriver: 

Jesus är här mitt i världen, men inbjuder samtidigt till gemenskap. Man vill sätta sig vid hans sida, lyssna till hans ord, dela sina egna tankar. För mig är det också en bild av vår kyrka, vad den redan är och än mer skulle kunna vara. En lägereldskyrka, som lyser upp världen med diakonal omsorg och evangelium. En värmande plats som lockar till gemenskap. Platsen där alla kan känna Guds kärlek, dela sin längtan och lyssna till de stora berättelserna.

Jag tycker att det kommer att bli spännande att få fundera på lägereldskyrka i ett kvinnligt perspektiv, vad kan få dig som kvinna att vilja sätta dig vid elden tillsammans med Jesus och vad kan vår lilla förening bidra med för viktiga lägereldsplatser. 

Catharina Larsson

Mellanrum