I nya Kalkbladet kan Du läsa om
| Allt blir inte som man planerat | 1 |
| Tinas tankar | 2 |
| Mariannes Läslusta | 3 |
| Kallelse till årsmöte | 4 |
| Att pilgrimsvandra | 5 |
| Desmond Tutus kamp för en rättvisare värld |
6 |
| Projekt om fred och klimat | 7 |
| Rikspilgrimsmöte med varierat innehåll |
9 |
| Röda Korset på teater i Värmland | 12 |
| Hoota - en gripande föreställning | 13 |
| Resan - spännande platser | 15 |
| Framtidsfönstret | 17 |
Allt blir inte som man planerat
Jag hade förberett mig i flera månader och väskan var packad, jul och nyår skulle jag tillbringa i Sydostasien. Allt var klart. Dagen innan jag ska lämna Örnsköldsvik skriver en av mina kollegor att hon har covid-19 och vi hade varit på läger tillsammans under helgen.
Först vägrar jag tro att jag kan vara smittad och vill inte testa mig. Jag ska ju åka och ingenting får stoppa mig. Efter några timmar får jag besinna mig för det är något i näsan och halsen som inte känns bra, så jag testar mig flera gånger för att vara säker och det visar med all tydlighet att även jag har fått covid-19.
Min första tanke är att jag ska åka ändå för jag har inte så svåra symptom och testresultatet kan få förbli min hemlighet. Fast när allt till slut fått sjunka in så är det bara att inse att jag får fira jul ensam hemma i stället och avboka allt.
Ibland ändrar livet riktning Alla frågar mig efteråt om jag är mycket besviken och hur jag har klarat av julen, de verkar mycket ledsna. Men livet blir inte alltid som vi tänker oss, det vänds upp och ned ibland och vi får bara följa med. Jag hade säkert kunnat planera dagarna annorlunda och sluppit risken att bli smittad, men då hade jag förlorat värdefulla möten med människor.
Innan jul hade jag fått veta att en av mina vänner är svårt sjuk och det har också snurrat runt livet. I jämförelse med det så är min inställda resa något som går bra att leva med, jag kan resa någon annan gång även om det kanske inte blir Sydostasien.
Livet blir inte alltid som vi tänkt oss, det vrider och vänder på sig och tar riktningar vi inte räknat med. Det brukar vara smärtsamt och innehålla mycket besvikelser. Då är Gud mitt fasta ankare som håller mig i den fasta grunden och mitt teleskop som får mig att se ut i ett större perspektiv, samtidigt som Gud är mig nära i varje andetag, varje tår och varje hjärtslag.
Guds välsignelse till er alla hur än livet vänder och vrider på sig!
Catharina Larsson
Följ vår återkommande skribent, Tina Wilhelmsson, i Tinas tankar.
Försiktiga med ordet skuld
Skuld.
Jag har funderat på det här med skuld. När jag skrev min senaste tenta i själavård kände jag hur något skavde i mig. Vi fick nämligen läsa en text som var ett utdrag ur ett samtal mellan en 20-årig kvinna och hennes själavårdare. Kvinnan uppger i samtalet att hon har en kärleksrelation med en gift man.
I texten läser jag att själavårdaren vid ett tillfälle säger till henne att “skulden kan du arbeta med längre fram” och detta utan att kvinnan själv har nämnt ordet skuld. Jag anser att själavårdaren bör undvika att använda ordet skuld och dessutom vara medveten om maktperspektivet både i den unga kvinnans kärleksrelation samt i samtalet mellan sig själv och kvinnan.
Skillnaden i skuldbeläggande
En klok kurskamrat till mig reflekterade häromdagen om skillnaden gällande skuldbeläggande i bibeln. Först har vi Kung David med alla sina fruar som i andra Samuelsboken låter hämta hem den vackra kvinnan Batseba för att han vill ligga med henne. Senare har vi den namnlösa äktenskapsbryterskan i Johannesevangeliet som folket anser ska stenas till döds för sin synd. Min kurskamrat frågade sig varför hon kallas för äktenskapsbryterskan och Kung David då inte kallas för äktenskapsbrytaren eftersom dom båda hade sex utanför äktenskapet. I vår tentauppgift skuldbeläggs den unga kvinnan likt äktenskapsbryterskan, när det är mannen som är den faktiska äktenskapsbrytaren.
Jag tycker att kyrkans representanter ska vara försiktiga med att använda sig av ordet skuld, eftersom det delvis finns en historia inom kyrkan av maktmissbruk i relation till skuldbegreppet. Jag tänker att en själavårdare behöver ha medvetenhet om olika maktperspektiv och dessutom använda ordet skuld med stor försiktighet eftersom en själavårdare inte bör skuldbelägga enligt egna värderingar.
Tina Wilhelmsson
Att Pilgrimsvandra – en inre och yttre vandring
Välkommen att lyssna på och kanske bli inspirerad av mitt
föredrag vid KviSks årsmöte den 11 mars.
Jag kommer att berätta om Pilgrimsvandring utifrån en historisk återblick samt nutid och framtid.
Jag berättar lite om mina egna vandringar, som ensamvandrare, i grupp och som pilgrimsledare,
kanske även någon pilgrimsdröm finns med.
Är utbildad Pilgrimsledare inom Härnösands stift i samarbete med Studieförbundet Sensus
samt en kurs via PilgrimMedelpad och Studieförbundet Bilda.
Har ansvarat för KviSks pilgrimsvandringar efter St Olavsleden de senaste tre åren.
Margareta Wänglund, Ljungaverk
Desmond Tutus kamp för en rättvisare värld
Världspremiär 22 sept – filmen om Desmond Nobelpristagaren och Sydafrikas före detta ärkebiskop Desmond Tutu uppmärksammas i en film av dokumentärfilmare Marika Grieshsel.
Torsdag den 22 september var det världspremiär i Göteborgs domkyrka.
Desmond Tutu är en av vår tids främsta människorättsaktivister. Som kyrklig ledare och ickevåldsförespråkare vigde han sitt liv åt kampen mot det sydafrikanska apartheidsystemet och tilldelades 1984 Nobels fredspris för sina insatser. Efter befrielsen fortsatte han att vara en tydlig röst för mänskliga rättigheter över hela världen. Han dog i december 2021, 90 år gammal.
A tree has fallen – remembering Archbishop Desmond Tutu, en film av Marika Griehsel som premiärvisats i Göteborgs domkyrka i samband med Bokmässan i Göteborg. I filmen om Desmond Tutus liv och gärning medverkar bland andra ärkebiskop Antje Jackelén och den svenska läkaren i Sydafrika Ingrid le Roux.
Marika Grieshel skriver på FaceBook: ”Vi behöver fredsmäklare, vår jord törstar efter humanitärt ledarskap. Hoppas att min nya film om ärkebiskop Desmond Tutu och de som medverkar, bland annat den fantastiska sydafrikanska musikern Concord Nkabinde ska ge inspiration. Dela gärna detta inlägg och hör av er om ni vill att jag kommer och visar dokumentären A Tree has Fallen – remembering Archbishop Desmond Tutu. Han tilldelades Nobels Fredspris 1984 för sina extraordinära insatser under kampen för demokrati i Sydafrika och för en rättvis och medmänsklig värld."
Svenska kyrkan har köpt visningsrätten och det betyder att vi kan se den via en hemsida som just nu skapas för filmen utan att betala.
Detta bör fungera från mitten av februari. En fin möjlighet för alla församlingar och föreningen Kvinnor i Svenska kyrkan att inspireras och föra samtal om förlåtelse och fred.
Kontakt till Marika Grieshel är mail: Marika@afrikaselect
Hoota – en gripande föreställning
Under hösten 2022 kom den kände arabiske skådespelaren Amer Hlehel till Sverige för en turné med pjäsen Hoota på Riksteatern. I november gästade han Sundsvall och teaterföreningen Scen Sundsvall bjöd då in oss medlemmar i Kvinnor i Svenska kyrkan till föreställningen på Sundsvalls Teater.
Hoota är en teaterföreställning där den godhjärtade Bassel visar oss människans kreativa förmåga för att överleva och samtidigt ger han alla krigens offer en röst. ”Vi vill bara leva”
När Bassel var ung klättrade han ner i en av naturen formad grotta (hoota). Alla trodde att det fanns något onaturligt där nere som Bassel besegrade och han blev byns hjälte. Han växte upp till en godhjärtad man, träffade flickor och citerade ur Shakespeares pjäser för att imponera. Flickorna han träffade var inte lätta att imponera på, men med åren gifte han sig och levde ett lugnt liv i byn. När hans bror försvann gav han sig in i inbördeskrigets hetta för att hitta honom. På resan genom det krigshärjade landet ställdes han inför flera moraliska dilemman. Han kastades från sida till sida och tvingades göra många realistiska val till priset av överlevnad.
Spelas på arabiska med textad svenska
Den första delen av föreställningen bjuder på flera humoristiska berättelser från Bassels ungdom men som ett rapp från en piska ändras allt till hot, tortyr och död. Den berättelse som började med barndomens glädjefyllda upptåg i grottan slutar i grottan med ond bråd död. Hela pjäsen spelas på arabiska och visas med svensk text högt upp på scenen. På det här sättet når teatern ut även till nyanlända svenskar 14 med arabiska som modersmål och en större publik kan ta del av den spännande och känslofyllda föreställningen. Jag hade först mycket svårt att följa med i de snabba monologerna men efter de första tio minuterna så gick allt lättare. Det var ett helt nytt sätt för mig att sitta som publik på en textad föreställning, men nya tekniker är till för att lära sig och jag ser det här som en användbar del i teaterns framtid.
Kriget ständigt närvarande
Som en ständig påminnelse om verkligheten kommer med jämna mellanrum ett uppräknande av krig och konflikter i vår tid. Det är svårt att inte känna med och för alla krigets offer, vår egen närhet till kriget i Ukraina och de krig som går vidare in i framtiden.
Efteråt fanns möjlighet att samtala om de känslor som föreställningen förde med sig. Att gemensamt reflektera och dela med sig av en upplevelse är värdefullt.
Hoota är en teaterföreställning av och med en av arabvärldens främsta skådespelare Amer Hlehel.
Amir Nizar Zuabi och Edward Bromberg står för regi och dramaturgi.
En viktig fråga som jag bär med mig efter den här föreställningen är, Vad gör ett krig med människan?
”Spring Bassel spring. Jag sprang och tårarna sprang med mig”
Tack för att jag fick möjlighet att se den här föreställningen.
Maud Granholm
Resan
Findhorn – mångfald i ekobygemenskap
Har du någon gång varit på en plats, långt hemifrån, och känt dig som hemma? En plats du vill besöka igen. Och igen. Plötsligt har det blivit många besök under årens lopp och ändå känns det nytt varje gång. Så upplever jag Findhorn Foundation och Community, som jag kallar för mitt andra hem och senast besökte under julhelgerna.
Den här stora internationella organisationen finns i nordöstra Scotland och fokuserar på personlig och själslig utveckling samt hur det går att leva på ett hållbart sätt. Allt började i slutet av 1950-talet med att paret Eileen och Peter Caddy och deras vän Dorothy Maclean kom till orten Forres och den närliggande platsen Findhorn, beläget på en halvö intill ett hav med Golfströmmen och bosatte sig i en husvagn.
Folk kom och stannade kvar
De hade tränat i många år att lyssna inåt och meditera gemensamt. Eileens inre lyssnande ledde till praktiska tips som Peter såg till att utföra medan Dorothy upptäckte att hon kunde kontakta naturväsen som hon kallade för devor. Människor från bland annat USA blev så inspirerade att de kom dit för att stanna.
I dag består Findhorn Foundation och Community av människor med olika nationaliteter och samarbetar med organisationer från hela världen. Under rubriken Resan välkomnar vi nu våra medlemmar att skriva om spännande/intressanta platser de besökt. Välkommen att läsa det första bidraget. Marie Lejonfrid 16 Förra året firade organisationen 60-årsjubileum. Här finns utbildningscenter med kurser och program, eget college, internationell ekoby (som kallas för ”mother of ecovillages”) och det erbjuds heliga danser (sacred dancing), sång, musik, konst och hantverk, ekologiska odlingar, permakultur, samt konserter och konstutställningar som attraherar långväga besökare.
Läs mer om Findhorn i Kalkbladet!
Läs även mer på findhorn.org och läs mer om organisationen på https://www.findhorn.org/about-us/
De har även Facebooksida med flera kostnadsfria evenemang.
Text: Marie Lejonfrid.
Foto: Findhorn Foundation och Marie Lejonfrid.
Rikspilgrimsmöte med varierat innehåll
Margareta Wänglund, Pilgrimsledare efter St Olavsleden Foto: Margareta Wänglund
Under en helg i september 2022 deltog jag i ”RiksPilgrimsmöte” som representant för KviSk Härnösands stift.
Pilgrimsmötet anordnades av ”Riksförbundet Pilgrim i Sverige” samt Selångers Pilgrimscenter med deltagare från hela Sverige, cirka 70 personer.
Riksförbundet Pilgrim i Sverige är en ekumenisk paraplyorganisation för den svenska pilgrimsrörelsen. Medlemmar är församlingar, stift och kyrkor samt organisationer som hembygdsföreningar och vandrarsällskap. Jag tillhör Pilgrimsföreningen ”Pilgrim Medelpad”. För mer information om Riksförbundet Pilgrim i Sverige se https://www.pilgrimisverige.se/
Intressant bakgrundshistoria Förbundets ordförande biskop em Martin Lind hälsade oss alla välkomna till Selångers Pilgrimscenter och helgens Rikspilgrimsmöte. Fredagskvällen fortsatte därefter med att kyrkoherde Bror Holm, Selångers församling samt Helene Westerlind, föreståndare vid Selångers Pilgrimscentra hälsade oss alla välkomna. Vi fick ta del av en inspirerande och intressant bakgrundshistoria om hur Pilgrimscentrat startade och hur det har utvecklats under åren.
Lördagen inleddes med morgonbön vid Selångers kyrkoruin med
biskop Eva Nordung-Byström. Gruppens psalmsång klingade ut
över den vackra historiska miljön runt kyrkoruinen och i bakgrunden
hördes flyttfåglarna och morgonsolen sken mot våra ansikten. En
underbar höstdag på en vacker plats där valet av plats för morgonbön
blev en perfekt inledning på en fulltecknad dag. Efter morgonbönen
fick vi en kort historisk återblick av kyrkoherde Bror Holm. Han
berättade om platsen som vi stod på, kyrkoruinen samt om Selångersbygden.
.................................
Söndagen avslutades med högmässa i Selångers kyrka med biskop em Martin Lind,
kyrkoherde Bror Holm samt diakon Helene Westerlind.
Pilgrimscentret en tillgång
En innehållsrik pilgrimskonferens som jag är glad över att ha fått delta i som KviSk representant. Jag är också mycket tacksam över att vi inom Härnösands stift har tillgång till
Selångers Pilgrimscenter, ett center som jag varmt kan rekommendera
för ett besök.
Vill du veta mer se https://selangerpilgrimscenter.se
Läs mer om pilgrimsvandringen och mycket annat i Kalkbladet! >>