I nya Kalkbladet kan Du läsa om
Innehåll
Betraktelse 1
Tinas tankar 2
Pilgrimsvandring längs St Olavsleden 3 - 6
Mariannes läslusta 7
Vårsta museum 8 - 10
Kvinnors deltagande stärker fredsprocessen 11 - 13
Projekt om fred och klimat 14
Här finns intet liv 15
Modet att skapa 16
Historiehörnan del 5 17 - 19
Ibland krävs förändringar
Hösten brukar vara förändringens tid och den här hösten har jag möblerat om i min lägenhet. I flera år har jag tänkt att det skulle behövas en ommöblering, men det var ett oöverstigligt projekt, allt för tungt och tidskrävande. Så i år blev det ändå nödvändigt att ta tag i uppgiften när jag fick ärva lite möbler. Fyra bokhyllor överfulla med böcker har flyttats från ett rum till ett annat. Böcker har kollats igenom och jag har bestämt vilka jag vill ha kvar. Det gäller att ha ett lagom nära förhållande till sina böcker så att en del kan slängas och en del ges bort. Det svåraste har varit att välja vilka som ska doneras till en loppmarknad, för de vill bara ha ett visst urval. Sedan ska möbler, garnlådor och andra saker flyttas där bokhyllorna stod, för syrummet har blivit kontor och kontoret blivit syrum.
Detta projekt har tagit hela hösten och jag har levt i ett kaos emellanåt, men jag är mycket nöjd med att äntligen fått till den förändring som jag så länge har önskat.
Det är helt enkelt livet
När jag har stått där med böckerna runt fötterna och lådor med tyg och garn på bord och stolar så har jag känt mig levande, som att jag står i händelsernas centrum, i alla fall mitt livs centrum. Det är stökigt, det är kaos, det är nästan så jag inte orkar med – det är helt enkelt livet. Bland alla lådor och papper så finns det minnen från olika tider av livet. Ser en bok som jag inte känner igen en bok i feministteologi och tänker att denna har jag aldrig läst, för att sedan stolt se trettio år gamla understrykningar och anteckningar i kanten. Hittar ett foto av en kär vän som inte lever längre och som ler mot mig där i röran och jag gråter en stund. Bland minnena blandas också många önskningar och drömmar på det som ska komma, upplevelser och stunder som inte hänt än. Så bland minnena, glömskan och tårarna tackar jag Gud som är med mig i allt, i det som varit, det som är och det som ska komma. Hur stökigt det än är i mitt liv så har jag en Gud som är evig, trygg och bestående, som ser på mig med kärlek. Förändring behöver inte vara av ondo, utan det kan vara det som får mitt liv att bli mera vänt mot Gud och andra människor.
Advent är en förberedelsetid inför julen när vi får glädjas åt Jesu födelse i Betlehem, kanske behöver vi stanna upp mitt i adventsstöket och fundera på det vi har att komma med till Jesusbarnet i krubban. Jesus som vill visa oss att Gud är med oss och att Gud inte ger upp utan finns med oss i alla årstider och förändringar.
Guds välsignelse och glad advent!
Catharina Larsson
Följ vår återkommande skribent, Tina Wilhelmsson, i Tinas tankar.
Var jag eller bönpallen rättvänd
I oktober åkte jag iväg på tyst retreat i fyra dagar. Jag lämnade ifrån mig min telefon och gick in i tystnaden. Första dagen gick jag tre långpromenader i rask takt. Jag försökte skynda mig att varva ner och jag tänkte att "Nu minsann kopplar jag av”. Andra dagen hann jag bara gå ett par hundra meter innan jag stannade och tittade på ett löv en lång stund. Det var fascinerande att titta på alla detaljer i lövet och sen svindlande att titta upp för att se tusentals löv ovanför mig och inse att ingen är den andra lik. Där nådde tystnaden mig.
Stanna upp och lyssna inåt
Jag gick in i kapellet och satte mig på en stol framför en tavla med Jesus på korset. Jag såg en bönpall på golvet framför mig och tänkte att jag skulle prova den. Jag försökte sätta mig på den och höll på att trilla av när jag insåg att den var vänd åt fel håll. Eller var det bönpallen som var rättvänd och jag som var vänd åt fel håll? När jag vände mig om såg jag en tavla med Maria och Jesusbarnet. Först satt jag vänd mot döden och när jag vände mig om såg jag födelsen. Som om allting fick plats däremellan. Jag vände mig till det som gav hopp och en ny början. I den tystnaden, mellan födelsen och döden, tilläts känslor och tankar komma som tidigare dolts av samhällets brus och måsten. När jag slutade prata fanns det plats för något annat och bönpallen hade varit min vägvisare.
Jag insåg att det var lättare för mig att höra Gud om jag sänker tempot, vågar stanna upp och lyssna inåt. Jag fick också en insikt om att livets utmaningar kan ses från olika håll och om jag vänder mig om så kan det finnas ett svar som jag först inte såg. Behöver du också stillhet och lugn för att höra Gud? Eller hör du Gud genom vardagsbruset? Och du… Var uppmärksam efter märkliga tecken på vägvisare.
Tina Wilhelmsson
Pilgrimsvandring längs St Olavsleden
En vacker försommarhelg, 10-12 juni 2022, samlades en pilgrimsgrupp i KviSks regi för att vandra längs St Olavsleden.
Pilgrimsledare var Margareta Wänglund. Årets pilgrimstema fokuserade på vår inre andliga miljö kombinerad med den yttre miljön.
Vi hade till vår hjälp böckerna ”Pilgrimsliv‑handbok för vandrare” (av pilgrimspräst Hans-Erik Lindström) och ”Pilgrims Walk for future ‑ En resa mot klimaträttvisa och mot hjärtats grund” (Pilgrimscentrum i Vadstena).
Öyegårdens pensionat var som tidigare år vår fasta punkt med mat och boende, med möjlighet till att få disponera hela huset för vår pilgrimshelg.
Bästa tänkbara ställe med god vegetarisk mat och mysig äldre inredning. Gissa om vi känner oss välkomna till Öyegården.
Bildtemat kan beskrivas som ”vi sitter i samma båt på torra, trygga land”.
Förmiddagsfikat smakar perfekt med medhavda smörgåsar och kaffe från vårt pensionat Öyegården.
Text: Margareta Wänglund, Pilgrimsledare
Foto: Deltagare ifrån helgvandringen (Mait, Ewa, Marianne)
Här finns inte liv
Här finns intet liv, tänker jag, när jag kränger av mig ryggsäcken och ställer den ifrån mig på stenhällen. Jag har vandrat hela dagen på stenskravel. Ensligheten på kalfjället ger mig insikten att jag själv måste klara min kropp och mitt sinne obönhörligen framåt. Inte ett träd, inte ens lite mossa, har jag sett under dagsturen. Jag sätter mig på
berghällen som är mjukt formad likt en rund mage.
Här finns inget liv för det finns inget att livnära sig på, tänker jag.
Halvliggande på hällen känner jag med fingertopparna på stenens yta.
Den känns porös, så jag börjar rista figurer med min pekfingernagel.
Linjer och former står ljusa mot det mörka urberget. Plötsligt kryper en liten röd varelse upp ur en skåra i berghällen. Den är knappt tre millimeter lång, rundformad med många ben. Är det en spindel eller en skalbagge? Den kutar upp och ner i skåror och upphöjningar, som uppför höga berg och mörka dalgångar.
Färgen trollbinder mig
Här sitter jag, en människa, ett slags högre väsen än spindeln, tänker
jag, och gläder mig åt det lilla krypets framfart. Den prunkande röda
färgen trollbinder mig. Med mitt mänskliga medvetande kan jag se och uppfatta detta lilla liv, från olika synvinklar genom min livserfarenhet och kunskap som människa.
I stillhet och förundran över tillvaron, uppfattar jag att det kan finnas en högre dimension, ett oändligt mycket högre medvetande än jag själv.
Något, som kanske ser och uppfattar mig där på stenhällen.
Upplevelsen är total och allomfattande. Det svindlar för mig när jag ser upp mot himlen och upplever det oändliga kosmos och mitt eget liv i detta stora hela.
Gunnel Oldenmark
Mandorla av färgade band och bladguld.
Modet att skapa
Gunnel Oldenmark:
”Varifrån kommer lusten att föreviga ett minne, en händelse eller en stämning? Och varifrån kommer drivkraften att utforska verkligheten, och önskan att forma något helt nytt? Att visa sina alster offentligt vid en utställning handlar om att våga och det handlar om mod. Modet att skapa ett synligt eller hörbart verk som kan upplevas. Något som en medmänniska kan delta i och uppfatta på sitt eget sätt. Den här lusten att meddela något från ens inre till en medmänniska, den förmågan finns hos oss från barnaåren”.
Under tiden 15 september-12 november visades "Impuls", en utställning med alster skapade av Gunnel, i Härnösands konsthall.
Läs mer om pilgrimsvandringen och mycket annat i Kalkbladet! >>