På kvällen fredagen den 6 november 2026 samlades 70 kvinnor till middag i de vackert
inredda salongerna på Hypoteket i Lund för att samtala om Kvinnors hopp.
Liksom vid våra tidigare bordssamtal i Luthers anda inleddes kvällen med tre föredrag.
Efter mingel med bubbel i glasen fick vi lyssna till Eva Helen Ulvros, professor emerita i historia med särskild inriktning på kvinnohistoria. Hon talade om kvinnors hopp om fred med utgångspunkt från författarna Sophie Elkans, Ellen Keys och Fredrika Bremers engagemang, som 1898 utmynnade i bildandet av Sveriges Kvinnliga Fredsförening.
Alla kvinnor delade dock inte dessa uppfattningar och Svenska kvinnoföreningen för fosterlandets försvar, grundad 1884, hade betydligt fler medlemmar.
Författaren Marika Stiernstedt engagerade sig också genom att under första världskriget organisera insamlingar till hjälp för barn i det ockuperade Belgien. Fredsarbetet vävdes samman med frågan om kvinnlig rösträtt med argumentet att kvinnor behövde ha rösträtt för att kunna påverka utrikespolitiken i fredlig riktning.
Därefter lyssnade vi till Cecilia Graffman, läkare på onkologiska kliniken i Lund med särskild inriktning på bröstcancer. I Sverige insjuknar cirka 9000 kvinnor per år i bröstcancer, vanligen runt 65 års ålder. I Sverige började man tidigt med mammografiscreening, vilket har minskat dödligheten betydligt.
Idag kallas kvinnor till mammografi i åldern 40-74 år, och det pågår ett intensivt påverkansarbete för att höja åldern till 84 år.
Senare års forskning har visat att det finns många olika typer av bröstcancer, vilket har lett till att behandlingen numera kan individualiseras på ett helt annat sätt än tidigare.
Behandlingsresultaten har förbättrats avsevärt, och numera kan 90% av patienterna botas. Om behandlingen ges i tidigt skede kan mer än 99% botas.
Cecilia talade om kvinnors hopp vid svår sjukdom och framhöll hur viktigt hoppet är för
patienten i alla olika skeden av sjukdomen.
Oro och ovisshet finns alltid längs vägen.
Hoppet hjälper att bära detta men kan inte i sig leda till bot. Hopp och förtvivlan kan finnas samtidigt.
Det är då viktigt att lyssna, bekräfta och stanna kvar.
Vid diagnostillfället hyser alla hopp om en gynnsam utveckling.
Den botade patienten hyser hopp om att inte få återfall.
Vid kronisk sjukdom får hoppet ett nytt innehåll och kan då gälla längre överlevnad, lindring av symtom, möjlighet att genomföra viktiga och efterlängtade saker och en så god livskvalitet som möjligt.
Cecilia framhöll slutligen att det kristna hoppet sträcker sig längre än det medicinska.
Slutligen fick vi höra Antje Jackelén, ärkebiskop emerita, tala om tro, hopp och kärlek.
Störst av dessa är kärleken. Tro och hopp kan fullbordas, men kärleken är evig.
Hoppet är dock livsviktigt. Det lever i ovissheten. Det kan omfamna både sorg, vrede och förtvivlan.
Hoppet behöver sånger. Hoppet kan odlas.
Mellan samtalen fick vi höra helt fantastisk sång av operasångerskan Elinor Fryklund till
ackompanjemang på piano.
Taket lyfte, när hon tog ton, och applåderna var öronbedövande.
Kvinnor i Svenska kyrkan har inbjudit till dessa bordssamtal årligen sedan 2017. De har
hållits på olika platser i stiftet såsom Lund, Malmö, Helsingborg, Kristianstad, Hässleholm
och Höör.
Samtalen har haft olika teman: Fri att förändra, Kvinnors glädje, Kvinnors röster,
Kvinnors styrkor, Kvinnor och makt, Kvinnors längtan, Kvinnors andlighet, Kvinnors
drömmar och Kvinnors hopp.
Vi avslutar nu bordssamtalen i denna form. Nästa år kommer vi i stället att inbjuda till
Afternoon tea med fortsatta föredrag och samtal.
Karin Hedner
Stort tack till alla deltagare!
