Min tanke gick till Per-Albin!
”Det kan bli krig i Sverige.”
När civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin kastade detta besked i TV-tittarnas knä i början på januari 2024, gick min tanke direkt till Per-Albin Hansson, till 1940-talet. Nazisten Adolf Hitler skrek ut hat genom radion. Hans armé var på marsch! Sveriges samlingsregering med socialdemokrater och bondeförbundare (c 2024) var ”kolugn”.
Statsminister Per-Albin Hansson (S), höll tal i radion till svenska folket.
Sakligt, lugnt, löd hans budskap: ”-Vår beredskap är god!”
Det var den ej! Ändå fick Per-Albin ett folk ”på fötter”! Tonåring, som jag, trygg.
Var finns det psykologiska handlaget med människors och barns själar i dag, 2024?
Var finns regeringens omsorg om alla föreningar i civilsamhället, som arbetar med fredsfrågor?
Finansminister Svantesson har dragit in 20 miljoner kronor dessa föreningar tidigare fått.
Maj-Britt Theorin! Stig ner från din himmel och tala, rakt och oförfärat till vår tids militarism!
Tack ärkebiskop Martin Modeus i Svenska kyrkan för tänkvärda ord i Kyrkans Tidning som kommentar till Bohlins och ÖB:s utspel i Sälen. Modeus anser att ”Trots oron i världen får vi inte tappa fokus på att det är i fredens riktning som vi måste gå.”
Ingegerd Hellberg
snart 94 år Borlänge
KviSks studiebesök på Stiftsgården
Kvinnor i Svenska kyrkan (KviSk) Borlänge har gjort studiebesök på Stiftsgården i Rättvik, som har en viktig social roll i Västerås stift. Erbjuder besökaren en alkoholfri miljö, kurser och undervisning i kyrkans tro och lära.
KviSk inledde besöket i gårdens kapell med ”Bön mitt på dagen” som gav KviSk en bild av gårdens
världsvida omsorg genom bön med Latinamerikadag KviSk deltog i.
Efter denna uppmaning till medmänsklighet fortsatte KviSk studiedagen med lunch.
Samling därefter i bibliotek där gårdens föreståndare, prästen Pontus Oskarsson,
med värme och humor presenterade gårdens historik. Den angav gårdens uppgift
som samhällsaktör. Inledd 1938 då svenska arbetare fått två veckor semester.
Dåvarande biskop John Cullberg bestämde att ”kyrkan måste vara där och hjälpa till”.
Så kom semester för arbetare till!
1942 bildades Stiftsgårdstiftelsen. Verksamheten drevs i Rättviks församlingshem, men det var trångt. Anställda var klockare, vaktmästare och barnmorska. 1952 insågs att det var viktigt att verksamheten blev hela stiftets verksamhet. Så kom Stiftsgården till. I naturskön miljö intill Rättviks kyrka.
I dag har den nära 30 anställda. Sedan sju år är Monika Wester från Borlänge ekonomichef. Omsättning 34 miljoner. Ej vinstuttag! Matsal – mötesplats för bygden.
Varje sommar har Stiftsgården konfirmation och dop som internationell verksamhet för unga. Barn från Ukraina. – Stiftsgården har en viktig social roll, anser föreståndare Pontus Oskarsson. I samtal med minnen från stiftsgårdstid ställdes frågan om alla kategorier ungdomar söker sig dit?
Nej, men det finns fonder för vistelse. I höst har gården träff för ”Enastående Mammor”.
Eget program för mammorna. Barnen får sitt eget med ledare och lek, bus och pyssel.
Finns även dagar för äldre samt för äldre och unga tillsammans.
Tacksamma över dag med varmt bemötande och fylld med kunskap om
Stiftsgården i Rättvik for ”KviSkarna” hem till Borlänge.
Särskilt tack för Enastående Mammor!
Ingegerd Hellberg
Ingegerd i Borlänge ställer frågor till ärkebiskopen.
Vad är det som gäller, ärkebiskop Modéus?
Kyrkans Tidning har haft en serie artiklar vari partipolitiker fått frågan ”tror du på Gud?”
I programmet Sommar i Sveriges Radio i juli 2026 säger ärkebiskop Martin Modéus ”Vi kollar inte människors tro.”
Vad är det som gäller? Är det viktigaste att kunna sätta ord på sin tro? Eller?
Är inte det viktigaste hur man lever sin tro?
En fråga till – Svenska kyrkans dopsyn?
Den synes mig ha förändrats! Dopet ansågs av ärkebiskop Billing som ”en gåva”.
I dag används det i helgmålsbön i Sveriges Television i medlemsvärvande syfte med orden ”i dopet dras du upp till Jesus” av biskop Mogren.
Dopet är ej längre ”en gåva”.
Så upplevde jag mitt dop vid 12 års ålder. Sedan söndagsskola med häfte vari bibliska gestalter presenterades.
Valfrihet bjöds! Jag valde, som religionspsykologen Hjalmar Sundén beskriver i ”Religionen och rollerna” gestalten Den barmhärtige samariten. Detta rolltagande stämde med gestalter i min närhet. Bland andra en änglalik mamma. En kyrkoherde och konfirmandpräst. Min trofaste, bästa vän till hans bortgång.
Dopet var en gåva. Sedan fick man i frihet utvecklas till den kristna människa man blev!
Själv välja den förebild man ville efterlikna i sitt eget liv.
Min rolltagning summerades med tiden på Jesus Kristus, profeten Amos m fl.
Dopet, som gåva, blev en självständighetsförklaring! Ett oomkullrunkeligt fäste i tillvaron!
Svenska kyrkan har med sin kontroll av människan blivit lik frikyrka med kontroll och ”visa med hela handen” på en gestalt i medlemsvärvningssyfte,
Undervisa! Men stärk Billing-tanken: dopet en gåva” som utgångspunkt för människor att växa i frihet.
Ingegerd Hellberg, 96-årig före detta journalist