You are here

DANS I KYRKAN - EN BEGREPPSUTREDNING

Marianne Granat
Uppsala

Historik

Dans i kyrkan har rötter långt bak i tiden. Dans och rörelse som bön. Dans som tillbedjan.
Dans som en väg att söka sig själv, finna sig själv och kanske därmed även Gud.

Maria Rönn skriver i inledningen till sin bok Heliga danser – dans som rit och bön (1997)¹:

Med människan föddes dansen. Den var tidigt en självklar del i den religiösa kulten och följde även med in i de tre Abrahamsreligionerna: judendom, kristendom och islam. Det vi vet om dans i den tidiga kristna kyrkan är genom kyrkofädernas skrifter. I församlingarna uppmuntrades dans och förebilden var den judiska dansen som Gamla testamentet hänvisar till, även om det kristna uttrycket också påverkades av den omgivande grekiska kulturens danstraditioner.

Från och med 300-talet började kritiken mot dans i kyrkan. Den var till en början hovsam och gällde oftast överdrifter och olika typer av missbruk i samband med dans. Men ju längre tiden gick desto kraftigare blev protesterna. Danstyper, rörelser och steg som prisats som himmelska under de första århundradena fördömdes nu med hänvisning till att de var hedniska.

I Toledo år 539 fördömdes dans i samband med kyrkliga handlingar och i Auxerre år 573 förbjöds gudstjänstdeltagare att dansa kördanser, liksom nunnorna att sjunga. Men det var svårt att få präster och lekmän att sluta dansa. Samtidigt som förbud och fördömanden basonerades ut från olika kyrkomöten höll sig en levande danstradition envist kvar, på en del håll ända fram till våra dagar.
Idag är dansen tillbaka i det kristna sammanhanget.

Kyrkofäderna i urkyrkan visar oss att dansen var en naturlig del av det kristna livet redan från början. Traditionen fördes vidare från judendomen. Flera av gamla testamentets gestalter, kung David till exempel, dansar för att ära gud.
Ända in på medeltiden dansade man flitigt i kyrkorna. På vissa håll har traditionen överlevt ända till idag.

En som under slutet av 1930-talet uppmärksammade att dansen levt kvar i kyrkan bl.a. i Tyskland och Frankrike var Margit Sahlin. Det framgår av hennes doktorsavhandling Étude sur LA CAROLE  MÉDIÉVALE. L'origine du mot et ses rapports avec léglise (1940).
I samband med utfrågningen i Svenska kyrkan 1997 om "Kvinnligt, Manligt, Mänskligt" intervjuades Margit Sahlin om Kön och ämbete och sa då bl.a²:

Idag tänker jag med vemod ibland att jag undrar om man kommer att säga att de kvinnliga prästernas insats var att de förde in dans i kyrkan. Men det är ju inte riktigt det som det skulle vara.

En annan kvinna som var tidigt ute med dans i Svenska kyrkan var författaren Elisabeth Hermodsson.

Dans i kyrkan idag

Idag dansar vi i kyrkan på många olika sätt. Tre former kan urskiljas utan att det finns några skarpa gränser:

    1. Heliga danser, kallas också Cirkeldans eller Meditation i rörelse
    2. Liturgisk dans, lovsångsdans eller helande dans
    3. Rituell dans

Jag gör ett försök att reda ut vad som karaktäriserar dem och vad som skiljer.

1. Heliga danser – Cirkeldanser – Meditation i rörelse

Alla begreppen förekommer och kanske flera. Det gäller koreograferade danser dvs. danser som kan beskrivas i ord och bild, fasta steg och rörelser, som lärs ut av en ledare.
Det är denna form av dans i kyrkan som under 1970-talet fick en renässans genom den tyske dansprofessorn Bernhard Wosien.
Via kommuniteten Findhorn i norra Skottland har den spridits vidare under namnet Sacred Dance.
I Sverige introducerades Sacred Dance genom Lucie Minne i början på 1980-talet.
Maria Rönn besökte Findhorn och startade 1992 de första dansgrupperna i Markuskyrkan i Stockholm, där hon tjänstgjorde som präst. Namnet "Heliga danser" kom först efter några år.

På  frågan "Varför heter det heliga danser?" svarar Maria Rönn:

- I Tyskland kallas det Sakraler Tanz. Men "sakrala danser" tyckte jag lät lite högtidligt.
Upplevelsen av det heliga är en upplevelse av mysteriet bakom verkligheten, livskraften som bär upp alltings vara, av Gud.
Namnet "Heliga danser" knyter an till den upplevelsen och till att vi finns i den kristna traditionen.

Ett begrepp, som används allt oftare för Heliga danser är Meditation i rörelse. Det för tankarna till att dansen är ett andligt uttrycksmedel där kroppen är det primära redskapet. Man kommer också ifrån funderingarna om vad som är heligt i dansen, hur och varför.

Maria Rönn har utbildat ett stort antal dansledare. De fortsätter i hennes anda och utbildar vidare. Var och en utfärdar sina bevis på genomgången utbildning. Det innebär att beskrivningen Diplomerad dansledare ingalunda är ett enhetlig begrepp.

Flera har vidareutbildads av Laura Shannon. Hennes inriktning är mer etnologisk och kulturgeografisk. Hon bygger mycket på internationella folkdanser utan att ge dansen knytning till ett religiöst budskap.
Dansledare inom detta område har bildat ett nätverk som informerar om sin verksamhet på Internet med adress: www.heligadanser.info

Hur dansar man?

Maria Rönn svarar:

Cirkeln är dansens basform. De enskilda danserna hör antingen till den traditionella folkliga genren eller är nya danser som utgår från den folkliga dansens enkla och repetitiva mönster och steg. Man forskar om olika danstraditioner, samlar in gamla danser och koreograferar nya.

www.heligadanser.info står:

Vi dansar alltså tillsammans i cirkel, traditionella folkdanser och nya danser till gammal eller ny musik. Dansen är gemensam och vi håller varandra i händrna. Alla kan vara med i de enkla stegen efter en kort instruktion vid varje danstillfälle. I dansen uttrycker man glädje och sorg, sökandet efter Gud, livets skiftningar.

Liberiet i Lund ger följande beskrivning:

En del av våra danser är långsamma och meditativa, andra 
kraftfulla och energirika. Vi dansar i cirklar, labyrinter och 
spiraler, inspirerade av såväl medeltida och folkliga danser som av pilgrimstraditionen. Flera danser är hämtade från andra kulturer och många är nykoreograferade.
Danserna utgår från enkla grundsteg som är ganska lätta att 
följa med i oavsett ålder och bakgrund. Vi dansar vårt menings- och sammanhangssökande, vi dansar för samhörighet och andlig växt - inte för uppvisning. Vi dansar för närvaro och vila i rörelse och existens. Vi dansar för att det är roligt.

2. Liturgisk dans – lovsångsdans – helande dans

Liturgisk dans ligger nära klassisk dans och är ett sätt att gestalta t.ex. bibeltexter, psalmer och böner. Det är mer av att dansa för församlingen än att ta med alla i gemenskapen.
Denna form har främst funnits i kyrkospel och utvecklats inom frikyrkorörelsen. En företrädare för denna form är KDGS, Kristna Dansgemenskapen i Sverige
Anette Sundell-Liljedahl är en dansare som tillsammans med Joan Dunkin haft dansledarutbildning i Svenska kyrkan i Västerås stift.

3. Rituell dans

Rituell dans är en dansform, som kom till Sverige för cirka tio år sedan med Brita Haugen, en mycket inspirerad och inspirerande dansk kvinnlig präst, sagoberättare och dansare. 
På Sigtuna Folkhögskola/Ansgarsliden i Sigtuna bereddes ett rum för den rituella dansen med början 1991. Starten kom efter att Ninna Edgardh Beckman gjort ett TV program med Brita Haugen och den verksamhet hon hade i Danmark.
Ett stort antal danshelger följde under åren med teman såsom "Gud moder, var är Du?" – "Guds dotter, vem är Du?" – "Den röda madonnan" – "Uppgörelsen".
Brita Haugen har sedan startat en dansledarutbildning i Danmark. Den lockar även svenska deltagare.
Rituell dans skapas medan man dansar. Rytmen hålls fast av levande trummor och berättelsen som gruppen gestaltar skapar dansens rum. En intensiv aktivitet för att komma i levande kontakt med våra rötter, både personligt och i större sammanhang.
Det behövs ingen tidigare dansvana för att vara med. Man dansar med enkla steg och rytmer. syftet är att med kroppens och rytmens språk komma i kontakt med kreativitet och skapande förmåga, att hitta sig själv.

Vad är rituell dans? (Personliga reflektioner av dansledare Karin Hedner, Lund)

Dansen är ett av människans mest uttrycksfulla språk. Det används i alla kulturer och det kan förstås av alla. Det är ett språk för de stunder när man behöver uttrycka det som man inte kan säga. De stunder när man inte hittar de rätta orden, när man är trött på orden eller när orden har tagit slut. Det är också ett av de allra äldsta språken, och det har använts i alla tider.

Rituell dans utgår från det sätt att dansa, som har funnits i alla ursprungliga kulturer som ett gemensamt uttryck vid kriser och övergångar i livet. Då samlades människor till ritualer och dansade, vid ett barns födelse, vid begravningar och bröllop, vid barnets övergång till att bli vuxen, i glädje och i sorg. Rituell dans är en skapelseprocess, som blir till medan man dansar. Att dansa rituell dans är ett sätt att öva på att följa den skapande impulsen. Rituell dans är ett sätt att dansa livet.

Rituell dans, i den form vi dansar den, bygger alltid på en berättelse; en saga, en bibeltext eller en myt. Den utgår från berättelsen och ger en möjlighet för var och en av oss att komma i kontakt med och ge ett kroppsligt uttryck för våra egna erfarenheter av det levda livet. Dansen blir därmed ett individuellt uttryck inom en fastställd, gemensam ram. Men eftersom den rituella dansen är ett uttryck för allmänmänskliga känslor och erfarenheter är det lika viktigt att i den gemensamma danscirkeln spegla den andras uttryck som att dansa sitt eget. Så blir dansen ett givande och tagande mellan att se och spegla den andra och att själv bli sedd och speglad.

Dansens rum skapas av rytmen och den rituella formen. Rytmen hålles av det återkommande omkvädet, uttryckt i sång eller i trummans rytmiska dunkande. Ritualplatsen blir själva livsrummet, där man i dansens form kan uttrycka alla de erfarenheter, som livet gett. De erfarenheter man gör i dansen kan man sedan ta med sig ut i livet för fortsatt växt och utveckling. Men allt det som man inte längre behöver i sitt liv, det som har tjänat ut, det som hindrar och binder, det kan man lämna kvar på ritualplatsen.

Varför skall man då dansa rituell dans? Vad kan vara en drivkraft till att vilja ägna sig åt något sådant?
Ett skäl kan vara en längtan efter det sanna, autentiska livet. För många människor kommer det förr eller senare en tid, när denna längtan gör sig påmind och erinrar om att både kropp, själ och ande behöver sin näring och sitt levande vatten för att inte förtvina och förtorka. Därför dansar vi rituell dans, för att hjälpa det sanna, hela och helande livet att spira och växa.

Sammanfattning

1. Heliga danser, Cirkeldans eller Meditation i rörelse
Koreograferade danser. Typ och form av dans blir alltmer heterogen ju fler dansledare som utbildas. Var och en finner sin egen utformning.

2. Liturgisk dans, lovsångsdans eller helande dans
Föreställande dans, mer av uppvisning. Man dansar för församlingen snarare än att dansa tillsammans med gudstjänstdeltagarna.

3. Rituell dans
Dansen skapas medan man dansar utifrån en berättelse. Den sammanhållande strukturen, regler och cirkeln är viktig för att skapa frihet och trygghet i dansen.

© Marianne Granat
Skogsduvevägen 8B
75652 Uppsala

magra@telia.com

 

1.Maria Rönn, intervju i Kyrkans Tidning 2002:47
2.Intervju med Margit Sahlin i Stockholm 1998
3.Maria Rönn: Heliga danser, dans som rit och bön. 1997
4.Intervju i Kyrkans Tidning 2002:47