You are here
Linköping Fripratarna
202020-10-09 Kerstin Bergman vid den senaste Fripratarträffen den 7 oktober 2020.
Hej fripratare 2020-01-29 Anita Goldman, Våra bibliska mödrar – det låter väl kvinnligt? Ja, men boken gräver fram början av vår ohjälpligt patriarkala historia och religion. I 1 Moseboken möter krocken mellan två kulturer: den mesopotamiska jordbrukskulturen, där kvinnan och fruktsamheten hyllades och ökenguden Jahve, där mannen härskade. (Elin Wägner menar i Väckarklocka att den patriarkala traditionen föddes i kamp mot en tidigare moder Jord-mytologi. Matriarkat(?) ) Myt är ett svårt ord. Här betyder det livsmönster och tänkesätt som finns djupt nere och som vi ofta inte är medvetna om att vi har och lever efter. Vi upplysta västerlänningar tror oss vara kemiskt fria från mytologi och ha en vetenskaplig världsbild. MEN just det, att vi inte skulle leva med/ efter några myter, det är vår tids myt. En föreställning/myt som inte är sann, men som ändå spelar roll i våra liv. Myten är att vi tror oss vara höjda över naturen, annorlunda än djur och växter som vi härskar över. Den myten bygger i sin tur på den judisk-kristna skapelseberättelsen, där guden, som vi är en avbild av, är skild från, står utanför sin skapelse. Den präglar och har präglat vår syn på liv och död, ont och gott, belöning och straff. Liv och död: Paulus säger tydligt: syndens straff är döden. Är det sant? Belöning och straff: att vi börjar gudstjänster med syndabekännelse bygger ytterst på känslan av att allt ont som drabbar är ett straff för något. Och tolkningen av Jesu död som ett försoningsoffer för våra synder bygger också på den tanken. Värst blir det när böner inte hjälper. Då försöker man bortförklara utebliven hjälp med att det ÄR ett straff eller så vet Gud bättre. Men Gud är ju kärleken? Och allsmäktig? Det går inte ihop. Kallas teo-dicé-problemet, det ondas problem, som är olösligt. Abraham vandrade från Ur i södra Mesopotamien till Haran i norr och sedan till Palestina. Från Haran hämtades Sara av Abraham, Rebecka till Isak och Lea och Rakel till Jakob. Så möttes jordbrukare med nomader och fåraherdar. Kulturkrock där kvinnorna fick sitta emellan. Det visar sig genom att Jahve bestämmer och kontrollerar deras fruktsamhet. Varför straffar Jahve kvinnorna med barnlöshet? Varför måste gudens son födas mirakulöst, sexlöst? Varför talar inte kvinnorna med den bibliske guden? Inte vara präster? Svar: De kan vara orena (mens). Allt är led i kuvandet av kvinnor, kontrollen av fruktsamheten. Ormen och kvinnan hörde ihop i Medelhavsvärlden innan skapelseberättelsen skrevs. Ormen, kvinnan och trädet tillsammans. Ormen är listig, vis och odödlig. Kunskapen(s träd) är den om sex. När kunskapen om sex fördöms, uppträder den sexuella skammen. Man hyssjar och skäms att tala om kvinnans kön inkl blod. (Kvinnors blod orenar, Jesu blod renar, mäns blod i strid är fint). När Jahve dömer Eva till födslosmärta är det makten över fruktsamheten och födandet som Jahve vill åt. Även kvinnans bundsförvant moder Jord, förbannas när Adam får straffet att med möda bruka jorden. Så fortsätter det: Kvinnorna föder söner åt männen men sällan rapporteras döttrar. (Om ni vill läsa om Jakobs dotter Dina, ta fram nya bibeln (Bibel 2000 är mycket lättare att läsa än 1917) och läs 1 Mos 34. En smaskig historia. Profeterna tar kvinnan som bild för det otrogna folket. Osv. Vi behöver både himmel och jord. Alltså även gudinnan från Mesopotamien, moder Jord, som står för jordens fertilitet, och inte bara himlen och öknen. (Ökenfäderna är populära - googla! - varför vet jag inte; de övar askes och lever ensamma i öknen). Vi behöver månen förutom solen som både bränner och ger liv. I Ur dyrkades moder Jord, som av sig själv frambringade föda. Till och med utan manlig hjälp. Man kände inte till kvinnans ägg förrän 1826 (!). Man trodde mannens säd funkade som ett frö i jorden. Kvinnor uppfann jordbruket. Kvinnan har initiativet i sexlivet, som i Höga Visan. I 1 Mos. 1 står: uppfyll jorden och lägg den under er och härska över den. Har bidragit till dagens klimatproblem eftersom vi härskat rovgirigt. Vår plats är på jorden, inte ovanför den. Ja, vi är en del av jorden, den medvetna tänkande delen. Motto för Våreld 8-10 maj på Vårdnäs: Vår plats på jorden. Boka helgen, eller i varje fall lördag em och sen bjuder LinKviSk generöst på middag och nattlogi. Kerstin B
16 januari 2020 Var ska jag börja? Vi avhandlade ju SÅ många saker igår. Radion ger mig ingång. Någon har kallat hbtq-tavlan Paradiset i Malmö gnostisk. Då är den ful, irrlärig, kättersk – och farlig. Varför? Vad är egentligen gnosticism? Jag tar fram Elaine Pagels, De gnostiska evangelierna. (rekommenderas, läsbar teologi). Där talas om gnostiska kristna. Det är grupper av kristna som lärde och trodde lite annorlunda än de segrande ortodoxa (renläriga) grupperna, som tog hem spelet. De finns fortfarande kvar, inte minst i form av den katolska kyrkan, tack vare sin organisation, inte på grund av sin överlägsna lära – fastän man gärna argumenterar med ”den rätta läran, ortodoxin”. Så gör också vi i Svenska kyrkan. Kyrkomötet har t ex en läronämnd som ska yttra sig över alla beslutsförslag. De gnostiska kristna har kommit fram i ljuset genom fynd av papyrer i Egyptens sand i Nag Hammadi. (Inte att förväxla med Döda havsrullarna, som innehåller texter på hebreiska från Gamla testamentet. Dem hittade man vid Döda havet, i Israel). Nag Hammadi-texterna är skrivna på koptiska, översatta från original på grekiska. Thomas-evangeliet, Filippus evangelium och Marias evangelium är några. Jag citerar ur Pagels sid 65 ordväxlingen mellan Petrus och Maria (Magdalena): Maria har sett Jesus i en vision. Hon berättar och blev tyst, eftersom det var så långt Frälsaren hade talat med henne. Men Andreas svarade och sade till bröderna: ”Säg vad ni vill om det hon har sagt. Jag för min del tror inte att Frälsaren har sagt detta, eftersom dessa utsagor i sanning är märkliga tankar”. Petrus håller med Andreas och gör smått hån av tanken att Maria verkligen skulle ha sett Herren i sin vision. Berättelsen fortsätter: Maria grät och sade till Petrus: ”Min broder Petrus, vad tror du? Tror du att jag tänkte ut detta själv i mitt hjärta? Tror du att jag ljuger om Frälsaren?” Levi svarade och sade till Petrus: ”Petrus, du har alltid haft ett hetsigt sinne… Om Frälsaren har gjort henne värdig, vem är du då som kan förkasta henne?” Maria får till slut de övriga apostlarna med sig …
Mycket av det som ansågs gnostiskt är inte problem idag ens för ”ortodoxa”. Personlig gudserfarenhet som ger mångfald i vittnesbörd och i ”läran”, avsaknad av sträng hierarki med skillnad vigda – icke vigda, tolka Jesu uppståndelse och annat symboliskt och inte bokstavligt men kanske framför allt kvinnornas ställning. I såna här tidiga, lösare grupperingar innan kyrkan institutionaliserades med ämbetshierarkin biskop – präst – diakon – lekman kan man väl tänka sig att kvinnliga biskopar förekom, så som hävdades i ett TVprogram för en tid sedan. Det drag i gnosticismen som jag själv reser mig mot är deras dualism, att de betraktade materien som ond och det andliga bara som gott. Jag är ju mater-ialist och förfäktar att allt hänger ihop, är ett. Att det andliga, tankar och medvetande är produkter av en materiell hjärna. Att materien är mysteriet. Det är bara att gå ut en stjärnklar natt och försöka förstå… Eller titta inåt mikrokosmos/hjärnan och försöka förstå… Hjärnforskare anser för övrigt nu att all materia är ”besjälad”, äger medvetande i någon grad. Det kallas panpsykism. (Bok: Per Snaprud, Medvetandets återkomst, 2018). Nu orkar varken ni eller jag längre. Det där med makt får vi väl ta en annan gång. Nästa gång 29 jan. 2020 Kerstin Gränsen mellan dessa gnostiska skrifter och vår bibel-kanon (urvalet av skrifter) är flytande. Googla bibelkanon och ni får en snabb läsning som anger år 367 som första gången ”våra” 27 böcker uppträder. Kerstin B 201926 september 2019 Hej fripratare! Roligt att ses igen efter ganska lång tid. Vi utbytte krämpor. Och sen åsikter om klimatläget, idag som den alarmerande FN-rapporten kommit och Greta Thunberg fått alternativa fredspriset. Men vad har detta med Gud att göra? Eller har Gud något att göra eller säga oss i det här läget? Det händer en hel del bra saker och medvetenheten ökar. Men de riktigt genomgripande förändringarna, exempelvis vår ohållbara livsstil, återstår. Kanske är det så illa att vi måste göra som Jesus säger i Matt 5:30: Om din högra hand (läs: livsstil) förleder dig så hugg av den (läs: sluta pumpa upp olja ur jorden) och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kommer till helvetet. Det verkar som om Jesus är lika heligt arg som Greta. Sen talade vi om under. Vi var förvånansvärt eniga om att under inte är stora övernaturliga händelser utan små kanske vardagliga saker. Att man tillfrisknar efter sjukdom till exempel. Under strider inte mot naturen (naturlagarna) utan mot vår kunskap om naturen, har det sagts. Orden i bibeln som översätts med under(verk) betyder egentligen järtecken, eller tecken eller kraft(gärning). Ovanliga händelser alltså. (t ex Markus 6:2 och 6:5. Johannes 4:48. Apostlagärningarna 2:22, 43). Men man skilde inte på naturligt och övernaturligt på den tiden. Naturlagarna var ju inte utforskade och formulerade då. Det som var bra kom från Gud, det dåliga från djävulen, menade man. Linköpings stiftsgrupp ska stå för Våreld i maj 2020. Vi har bestämt tema: Vår plats på jorden. Ja, människans plats är inte ovanför allt annat så att vi kan styra och ställa som vi vill och så råda över naturen. Vi är en del av naturen, en del av naturens kretslopp. Vi dör och blir mull och…? Själv tänker jag så här: jag får Vila i moder Jords famn, hon som ständigt låter nytt liv uppstå. För mig är detta påskens budskap. (Fripratarna har ju sen länge avvisat tolkningen att Jesus offrades för våra synder. Det är ju liv och död det handlar om). Jesus uppstod men i annan gestalt. Han gick genom lyckta dörrar, och han försvann när de bröt brödet i Emmaus. Livet fortsätter men i annan gestalt. Jag blir kanske näring för en liten blomma. Är det inte ganska under-ligt? De urstarka krafter som visade sig i begynnelsen i Big Bang verkar fortfarande. Någon ville kalla detta Gud. De krafterna verkar fortfarande och kommer att läka de sår vi vållar moder Jord. Om vi bara låter henne. Och gör bot. Boten kan förstås bli smärtsam, som att hugga av handen, för att tala med en vredgad Jesus. Det här blev långt. Men det var en ovanligt livlig och innehållsrik diskussion vi hade. Om jag är i form ses vi igen om 14 dagar, 9 oktober. Kerstin B
26 april 2019. Sommar bryter in. Det här blir sista gången för i vår. Det har just varit påsk. Somliga gillar mest den sorgliga delen, konstigt nog? Det där att FÅ vara ledsen, kanske är det skönt för själen som faktiskt ÄR ledsen. Men nog är det gott att livsglädjen fortfarande kan ta över. Man försöker råda bot på mänsklighetens dilemma med att förbjuda sugrör av plast. Ynkligt? Signal? Berättar i varje fall om att medvetenheten breder ut sig. Men ännu städar vi bara på ytan. Det behövs strukturförändringar, vad nu det innebär. Kanske många bäckar små, typ sugrör, leder dit? Troligen måste det gå djupare och innebära ett annat sätt att tänka om vår plats på jorden. Ett annat förhållningssätt till naturen, till moder Jord. Vi är faktiskt inte herrar över henne, Religionens roll då? Fram till vår tid som Wilhelm Moberg, Din stund på jorden: Mamman förebrår sig själv att hon inte skickat efter prästen när sonen dog. Tänk om han kom till helvetet bara för det? Föreställningarna om hurdan Gud är har förändrats oerhört under kristendomens 2000 år och den där straffande gudsbilden fungerar inte på vårt dilemma nu. Och inte heller den hierarkiska bilden. Den bäddar för vår självbild av att kunna behärska och kontrollera och utnyttja naturen. 1 Mos 1:26 har bidragit: Människan får Guds uppdrag att råda över jorden. Men vi är ju själva en del av jorden. Vi behöver ompröva och utforma ett annat mer adekvat och sakenligt riktigt förhållande till jorden. Alltså en s k existentiell fråga. Den rör vår existens och är alltså en religiös fråga. Karakteristiskt för allt liv på jorden uttrycks faktiskt i påsken: genom död till liv. Jesus dog ju och uppstod. Den där tolkningen att det var en offerdöd för våra synder är en konstruktion från en tid när det ansågs behövas. Nu behövs kretsloppets budskap. Det är större än vi själva. Det är något vi inte styr över, dessbättre. Det kan utgöra ett hopp och även en handlingsplan: låt det bara ske och förstör inte balansen i naturen. Då samlar moder Jord ihop trasorna och väver en ny gobeläng, för att tala med dikten Gud väver, som vi läste och som ni finner med den här länken. http://morochdotters.se/2015/november/dikten-gud-vaver.html Vi ses i höst, om hälsan står bi. Kerstin B
2019-04-11 Snön ligger kvar sen i går. Vilken vår det ska bli sen ! Hej Gårdagens samtal går inte att referera. Vi pratade livligt om alltför mycket. Ska försöka göra ett urval och fatta mig kort. Det började redan innan kaffet. Jag hade ju ställt en utmanande fråga, rubriken i KT: Gud griper aldrig in. Vad blir det då kvar av bönen? Guds allmakt ifrågasätts alltmer och det med rätta. Den föreställningen bäddar bara för teodicéfrågan: varför tillåter Gud det onda? Gud är ingen allsmäktig jultomte som låter sig påverkas av människors böner. När bedjaren inser det, säger hen sig ofta: ske din vilja. Så bad ju till och med Jesus i Getsemane. MEN då kvarstår ändå frågan: Är alltså allt ont som faktiskt sker Guds vilja? Det finns en radikal biskop, J S Spong. Han ber med en känsla att höra samman med allt levande. Bönen blir meditation. Uttryck för längtan att bli den jag är och att ge mig själv till andra. En 180 sväng: förstärka livet hos den andra, utvidga kärleken hos den andra. Det gör mig till representant för Gud. Be ständigt i allt du gör! Traditionellt måste vi lova, smickra, bönfalla för att behaga Gud. Det förminskar oss. Vi blir aldrig vuxna utan förblir Guds förvuxna barn (!) Så långt JS Spong. Den där traditionella gudsbilden är ju en bild, som bibelns människor gjorde sig i en väldigt annorlunda tid. Då är det som det ska att vi nu gör oss en annan bild, som stämmer med våra erfarenheter och vår världsbild. Denna bygger mycket på naturlagar, som inte var medvetna och formulerade i biblisk tid. Vi skapar alltså Gudsbilden, inte tvärtom. Och gudsbilden är det enda vi kommer åt, kan resonera om. GUD bortom (den transcendente) kan vi per definition inte veta något om. (KG Hammar skriver "Gud" = gudsbild, föreställning om Gud, GUD = Gud bortom våra föreställningar och tankar.) Egentligen räcker det här. Den som är pratsugen om sånt välkomnas till nästa gång ons 24 april och/eller till LinKviSks medlemsmöte på Vårdnäs dagen därpå 25 april kl 10-16. Till dess önskar jag er alla en god och glad påsk Kerstin ------------------------ JS Spong, En ny kristendom för en ny värld. Kap 11: Men vad händer med bönen? KG Hammar, Samtal om Gud. 1997.
2019-03-29 Hej fripratare HELIGhet är kärnan i religionen. Vad är heligt? Eller snarare Vad håller du för heligt? Det ligger nämligen i betraktarens öga, är en relation, ett förhållningssätt till fenomen i världen. Gud, i dig lever vi och rör oss och är till. Vi är barn av universum; det föder och vill liv. För 10.000 år sen upptäckte kvinnorna Tack än en gång för att vi får delta i dansen, i kretsloppets dans. Krisen vi står inför blir svår: kampen om livsrummet kan vålla krig Kerstin Bergman 2008-09-27 Vi jubileumsgudstjänsten 50 år med prästvigda kvinnor i Linköpings domkyrka medverkade dansande flickor från Burundi med dans runt centralaltaret. Det grekiska ordet parousia, som översätts med (Jesu) ankomst, återkomst, betyder snarare närvaro . 2019-03-14 Hej fripratare Så var det feminist-teologin. Den bygger på samma analyser som vanlig feminism med könsmaktsordningen som centralt begrepp. Män har/får makt bara för att de är män. Alla har nog inte erfarit detta, särskilt inte i Sverige där vi nått långt i jämställdhet. Men ska man förstå feministerna måste man även se till vår historia och till andra länder, där kvinnoförtrycket är tydligare. Men man behöver bara erinra sig vår kamp för kvinnliga präster. Präster har makt, även om de ibland vill förneka det. Tidigare/tydligare förfogade prästen över förlåtelsen (bikttvång) och skuldbeläggning är ett mycket effektivt maktinstrument. Skuld förlamar – Läs om hur Jesus botar en lam man i Markus 2. Hur? Jo, genom att förlåta synd, som förlamade honom, eftersom han förstås trodde att det var ett straff från Gud. Bibeln då? Den är förstås skriven av män för män. Men man kan hitta ljuspunkter: Jesus-figuren. Jesus behandlade kvinnor med respekt. Här några exempel: Nästa gång 27 mars. Då försöker jag knyta feministteologin till ekoteologin/klimatet. Jag kallar det andlig mater-ialism. 2019-03-28 Idag är sista februari 2019. Snart mars, stark sol men kall nordan ute. Jag kom att tänka på Job. Det hann jag inte utveckla men gör det nu: Job prövas till bristningsgränsen och söker förstås svar på teodicé-frågan: Varför ska han som är rättfärdig, måsta lida så mycket? Gud är orättvis!! Han får egentligen inte något svar. Bara en hänvisning – en enormt storartad och mångordig sådan – till hur lite Job förstår inför Herren som skapat allt det storslagna. Det är verkligen storartad poesi: läs kap 38 och 39 i Jobs bok. 2019-03-13 Rapport från 13 februari 2019. Sju kring bordet. Från krig och klimat till frälsning, från vadå? 2019-01-30 Kära fripratare Sen pratade vi om människovärdet nästan hela tiden. Om att hållas vid liv med maskiner osv. Välkomna då till 2019-01-16 Hej alla, inte bara ni fem som trotsade snövädret idag. Vi fortsätter med Gud på jorden här nästa gång, 30 jan. Välkomna kl 1400.
20182018-12-05 5 december 2018. Åtta närvarande gav ett samtal där det faktiskt blev lite trångt i luftrummet. Det var kanske dagens aktualitet med mötet i Katowice men även egna erfarenheter som gjorde det. Ur diskussionen silar jag fram frågan om den enskildes ansvar eller de stora strukturerna som man inte kan påverka, annat än indirekt och kollektivt. Vilket ska man satsa på? Här är inte antingen eller utan både och. Tänk globalt, arbeta lokalt är ett gott gammalt slagord. Det gäller också att inte tappa modet eller förtvivla när behoven är bottenlösa. Man ska älska sig själv också, inte bara sin nästa. Jag har sysslat så mycket med gamle Sokrates att mina tankar lätt går dit. Han ansåg att om man bara vet vad som är rätt, så gör man så. Alltså information skulle räcka och intellektuell insikt. Men erfarenheten säger att detta inte räcker. Känslolivet måste också till. Tilda kallade det kännande insikt. Och känslan måste vara positiv för att locka till exempelvis givande – en pedagogisk insikt som föräldrar och lärare genast känner igen. Var finns Gud i det här? Och det glada budskapet som särskilt lutherdomen betonar? Det blir så lätt bara måste, måste, måste. Jag som plockat ner fader Himmel till jorden och kallar hen moder Jord blir glad när jag ser att jorden får och kan läka. Man kan ha en relation till moder Jord lika väl som man kan ha relation till Gud i himlen. Ja kanske lättare. Hon finns ju närmare och hon surar inte eller straffar för att vi gjort henne illa. Då vill man henne väl, känner för henne och förstår också lite vad som behövs. Relationen mellan människor är likadan. Vi är ju en del av moder Jords ekosystem. Att ge är att få, saligare ge än ta, står det. Ger goda relationer alltså. Och glädje och tacksamhet för att man är i stånd att hjälpa. Sally som försåg oss med bullar försåg oss också med Taizémusik som avslutning. Om vi håller oss till onsdagar ojämna veckor blir nästa gång onsdag 16 jan 2019. Ni får påminnelse några dagar innan. Allt gott till dess önskar er Kerstin B
2018-09-26 Från friprat 26 sept 2018 Hej Usch vad det blåste. 11 m/sek och 20 i byarna. Vi tog till bil för att ta oss ut. Vi = fem personer. Men inne var det lugnt och Sally hade med god äpplekaka. Rubriken på samtalet kan sammanfattas i gudsbilden. Han, hon eller kanske hen? Är Gud alls en person? Det är inte konstigt alls att man säger han med tanke på de patriarkala samhällen som vår historia består av. Han upplevdes som herre över allting, osv. – Gud är kärleken. Ordet kärlek beskriver en relation, liksom glädje (över något), tillit = tro, hopp, förundran. Om Gud är relation (som KG Hammar betonar) uppstår han, visar hen sig i glädjen, i goda relationer mellan människor. I gemenskaper uppstår Gud. Där två eller tre är församlade, där är hen mitt ibland oss. (Matt 18:20). Att säga att Gud fanns före Big Bang löser inte frågan om begynnelsen. Det bara flyttar den ett steg längre bort. Måste religionen inkludera övernaturligheter och tro på under då? Länge tog man till Gud för att förklara det oförklarliga. Men med vetenskapens framsteg förminskas då Guds område steg för steg. Någon klok gubbe (tror jag) har sagt att under strider inte mot naturlagarna utan mot vår kunskap om naturlagarna. Så välkommen, nya kunskap! Så mycket större blir vår förundran över skapelsen. Förundran är ju en relation mellan mig och skapelsen, där Gud uppenbarar sig. Relation är egentligen ett svårt begrepp. Den är alltså inte en sak utan ett skeende. Det kan man inte greppa och hålla kvar. Det ska man väl inte heller kunna om det är Gud som blir till, uppstår i relationen. Så var vi inne en sväng på livets mening. Olika tycke om Anna Lindmans TVprogram. Och olika tankar om vad som händer efter livet. Kommer nästa generation att alls fråga såna frågor? Vi lär återkomma. Nästa gång blir ons 10 okt kl 14. Dessförinnan ett slag för KviSks program tillsammans med IM söndag 7 oktober i S:t Lars kyrka kl 15.00: Inger Jonasson, Kultur skapar hopp i Betlehem. Hon har arbetat för en kulturcentrum där och känner situationen synnerligen väl. Fika. Pax Kerstin B
2018-09-12 Kära fripratare Tack för responser på min inbjudan till förnyat friprat. Jag fick i olika former svar från ett tiotal intresserade. Men de flesta svarade som de inbjudna i Jesu liknelse i Lukas 14: Visst, men jag har det eller det att göra just nu. Några lovade komma nästa gång, andra, ja alla ville gärna ha minnesanteckningarna. Vi blev tre deltagare, vilket också kan styrkas med bibelställe: där två eller tre är församlade, där är jag mitt ibland dem. Det måste väl betyda att i relationen och gemenskapen oss emellan finns Gud. Om Gud är relation (KG Hammar) uppstår han när vi ses. Och Hen tycks vara intresserad av det mesta, för vårt samtal rörde sig från Varför finns religion? till det personliga minnet av Margitha – Bengt var en av oss tre. Religionens ursprung såg vi i funderingar och frågor om hur allt kan ha börjat. Skapelseberättelser finns hos alla folk. Vi har Big Bang med den oförstörbara energin. Sen var vi inne på atomenergi och solenergi mm. Dessa är, liksom hela skapelsen, varken onda eller goda. Det är vi människor som använder dem på ont eller gott sätt. Etik/moral, att göra ont eller gott, rätt eller orätt, är upp till människor. (Opponera er! Gud såg ju att allt var gott???) Det är kanske mänskligt att tänka sig en person bakom. Men är det inte att göra också Gud alltför mänsklig att tänka sig att hen har en plan med skapelsen och med var och en av oss? Det blir problem när religionen institutionaliseras: Varför är det så viktigt att tro på ett visst sätt, så att fenomen som inkvisition och häxeri etc uppstår? Och vem har hittat på celibatet? Det har givit eländet med pedofili. Bibelstudiet började faktiskt med berättelsen om Babels torn i 1Mos 11, om hur språkförbistringen kom till. Läs den medan du har bibeln framme! Så kommenterar vi nästa gång… …som blir om fjorton dagar, ons 26 sept kl 14 på Gripg 17, portkod 2845. (En gästparkering finns, nr 37). Pax Kerstin B
2018-09-06 Kära fripratare Det är nu närmare ett år sen sist. Om ni också vill så tar vi upp fripratet igen. Vad vi ska prata om bestämmer ni. För att sätta igång tankarna bifogar jag det senaste brevet jag skrev våren 2017. Det är ganska innehållsrikt, märker jag. Så alltid finns väl något man kan börja fundera över och prata vidare om. Jag vore tacksam om ni ville tala om huruvida ni kommer eller ej, alternativt om ni vill vara med igen, ev. bara som mottagare av minnesanteckningarna. Passar onsdagar bra? Välkomna till Gripgatan 17! Kerstin B
2017-09-22 Kära fripratare, varav fyra tappra sågs i onsdags. Vi blir skröpligare med tiden. Höst. Och förfärliga nyheter ständigt. Hur ska man kunna hoppas i dessa tider? Kyrkan och ärkebiskopen försöker predika hopp, inte minst på klimatområdet. Jag har tyckt att det blir ytterligare ett krav: du måste hoppas. Två av oss hade också sett på teve från ett seminarium om hur folk tror om Gud och klimatet och framtiden. Resultatet där var att pessimismen ökar. Det kommer att gå åt pipan. För att komma ur den känslan av hopplöshet behövs något att hoppas på eller en grund för hoppet. Tro och hopp ligger nära varandra, överlappar varandra. Även tro kan ju bli ett krav och en prestation. Men vad ska man då tro och hoppas på? Underverk och gudsingripande är uteslutet. Vi brukar ju betona Guds immanenta sida, dvs att Gud finns här i skapelsen. Vad karakteriserar skapelsen i högre grad än liv? Livets förutsättning är död. Biologerna kallar det kretsloppet. Det är en naturlag och såna är säkra. De är inte svåra att tro på. Men så låt oss tro och hoppas på kretsloppet då! Tycker Kerstin som återkommer om nästa möte. ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ 2017-05-30 Kära fripratare Jag är skyldig er ett sista brev för terminen. Det är länge sen men jag minns tydligt tre saker vi pratade om: Artikeln i Kyrkan Tidning om Martin Lind, som sörjde sin hustru, ett försök till svar varför kristendomen "vann" och spreds, något om att upptäcka Gud i relation. Av samtalet kring det sista och modeordet relation minns jag tydligast hur Birgitta pekade på huvudet och sa: det sitter här. Relation är något man skapar i förhållande till omvärlden, hur man betraktar omvärlden. Om Gud är relation, så är hen ett sätt att förhålla sig, en attityd till omvärlden. Frågan sen föregående gång var: Kvar står "undret" att Jesusrörelsen trots motstånd växte till en världsreligion. I det spelar Paulus stor roll. Och där måste ha funnits något som många behövde. Vad var det? Detta ledde till ett litet bibelstudium av Apg 10 och 15. Första stället, om Petrus´ syn, en duk med djur som sänks ner från himlen, är lite som att läsa en roman i den nya översättningen från Bibel 2000. Nyckelmeningen finner ni i Apg 10:34: Gud inte gör skillnad på människor. Den synen bar han också med sig till apostlamötet i Jerusalem i Apg 15: hedningarna behöver inte omskäras. Däremot döpas, och det sker f ö från början jämställt av både pojkar och flickor. Ett starkt och aktuellt budskap/evangelium. Martin Lind sörjer sin fru Hilda, (som var min efterträdare som ordförande för Kvinnor i Svenska kyrkan på riks.) Han försöker tillämpa sina studier av Bonhoeffer, som vi också varit inne på tidigare: att leva som om Gud inte fanns. Det är uttytt: klara sig utan hopp om bönhörelse (att få Hilda tillbaka). Klara sig själv, stå på egna ben. För Gud är ju ingen snuttefilt eller jultomte som ger det man önskar. Det är samma insikt som Angela Merkel i dagarna uttryckt i relation till USA. (!) Guds barn måste bli vuxna nån gång och ta ansvar. Inse att Gud inte ingriper utan verkar i /är kraften som bär igenom det svåra, läker såren och fortsätter livet på andra sidan. - Kasta loss och inse att världen och livet är orättvist. Att det är människans uppgift att göra den så rättvis och uthärdlig som möjligt. Med den synen slipper man fastna i teodicé-problemet, det ondas problem. Med detta önskar jag er alla en god sommar och att vi ses och hörs och skrivs igen i höst. Kerstin ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ 2017-04-24 Kära fripratare Förra gången var vi bara fyra och pratade mest om KviSk och vad man kan göra med hjälp av denna organisation. Idag var vi sju personer och innehållsrikt samtal. Det blir en längre redogörelse än vanligt; tänk den som två gångers minnesanteckningar, dubbelbrev! Det var roligt att ses igen, eftersom det var länge sen. - Sen använde jag som input ett program från P1 Vetandets värld 13 april, alltså strax före påsk. Vem var den historiske Jesus? hette det. Med vetenskapliga historiska metoder har man försökt få fram hur verkligheten kan ha sett ut bakom evangelierna. Deras syfte är att övertyga om att Jesus är Messias och är därför tendentiösa propagandaskrifter och inte helt tillförlitliga som historiska källor. Evangelierna är som bekant fyra och har tillkommit vid olika tid: Markus på 60-talet, Matteus och Lukas lite senare och Johannes kring 100 eKr. De tidigaste böckerna i NT är Paulus´ brev från 50-talet. Historisk forskning tar inte in Gud som förklaring eller orsak. Och Jesus ville inte grunda ny religion. Han var en profet (se nedan) som ville förändra världen och införa Guds rike men misslyckades. Jag samlar utifrån några punkter:
Profet (som Jesus kallas ibland) är en politisk person på den här tiden. Man skilde inte politik och religion. Guds rike tänks alltså som en regim där Guds lagar gäller. (Jfr sharia i islam). Jesus hade alltså politiska anspråk. Därför var han farlig för makten – både den religiösa hos fariséer och skriftlärda och den romerska ockupationen. Därför avrättades han. Han försvarade sig inför Pilatus med Mitt rike hör inte till denna världen. I Lukas (17:20-21) säger han Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. … Guds rike är inom er. Båda dessa finns bara i ett av evangelierna. Det gör det troligt att de utgör efterkonstruktioner i förandligande riktning. De flesta anser trots allt att Jesus funnits som historisk person. Berättelsen om Jesus kan inte ha uppkommit utan ett korn av sanning.
Jungfrufödelsen pratade man inte om i början utan är legender som växer fram senare. Guds son kan tolkas som adopterad son, Guds verktyg. Påverkan från omvärlden ger legenderna om att han var biologisk son. I de äldsta skrifterna i NT, Markus och Paulus, finns inte idéerna om jungfrufödelsen. Min kommentar: Man har alltför mycket betonat det unika med Jesus och gjort tro på under, inkl Jesu uppståndelse, till ett trosprov. Det är bättre att sträva efter att upptäcka det förunderliga i det naturliga. Hänförelse över det finurliga i exempelvis kretsloppet bäddar för engagemang i vår tids livsfråga, klimatet.
Min kommentar: Med det förtvivlade ropet på korset är vi tillbaka i Bonhoeffers Leva som om Gud inte fanns, som jag skrev om förra gången. Med det menades enligt Martin Lind att människan ska leva som en myndig person och ta ansvar för sig själv. Vi är liksom utkastade i en tillvaro bortom gott och ont. Om gott och ont, rätt och orätt ska finnas är det människans sak att skapa det. Gud finns att upptäcka i skapelsens outgrundlighet, underlikhet, som vi kan använda till gott eller ont. Kvar står "undret" att Jesusrörelsen trots motstånd växte till en världsreligion. I det spelar Paulus stor roll. Och där måste ha funnits något som många behövde. Vad var det? Nästa gång ses vi 8 maj kl 14. Välkomna Kerstin B ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ 2017-01-30 Kära kamrater fripratare Sv ps 304 Poesi ska inte tolkas bokstavligt. Men den kan ge en positiv och tröstande bild. Välkomna! |
~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ |
2016-11-22
Nio deltagare. Ami Lönnrots trosbekännelse: Jag tror på en kraft, som jag vill kalla kärlek. Jag tror att det inom oss alla finns en vilja till godhet. Jag tror på en enhet bortom polariseringarna - en enhet som jag inte själv kan åstadkomma och som man kan kalla nåd. Jag kan känna dess helande verkan inom mig själv, den kan bygga broar mellan mig och andra i mänskliga möten. Jag tror på medkänsla, inlevelse och identifikation, som medel att återupprätta den enhet som ständigt riskerar att splittras. Jag tror att sann mänsklig utveckling går genom död till liv. ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ 2016-11-08
Fripratet 12 jan 2015 började med ett flertal "sjukanmälningar" i betydelsen bekanta och närstående som råkat ut för svår sjukdom. Det är inte bara att vi börjar bli äldre. Även unga drabbas och då hjälps det inte, då känns det värre, är det värre. Hur finna tröst? Bara detta att ta upp och berätta för kamraterna ger nog lite tröst. Prata är som att lämna över lite av bördan. Hur det nu fungerar. Men erfarenheten visar att det är så. Att prata av sig hjälper till att "acceptera det man inte kan förändra". Margitha vittnade inträngande och ärligt om sin förtvivlan för en ung släkting och hur hon bad och fick tröst av det, även om hon inte trodde att bönen hjälpte medicinskt sett. Den gav tröst. Och så kom vi in på individualismen som präglar samhällsklimatet. Jag hade hört (i Filosofiska rummet som jag rekommenderade senast) om den danske teologen och etikern Løgstrup. Han menade att vi föds med egenskapen tillit. Hur skulle det gå utan tillit? Vår existens bygger på tillit. Tilliten ingår i den religiösa tron, just därför att vi inte kan leva utan den. |
~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ |
Linköping 2015-04-14 Kära fripratare Två olika gudstjänstupplevelser relaterades. Den ena var en begravning med mässa enskilt för prästen och många, många ord, som förkunnade samma sak men inte sa något. Svårt att förklara är också att det känns så skönt att träffas, fastän vi bara pratar fritt ur hjärtat. Så länge ni vill komma är ni välkomna, nästa gång redan på måndag den 20 april. Ni bestämmer ämne. Kram |