You are here

Linköping Fripratarna

2017-09-22

Kära fripratare, varav fyra tappra sågs i onsdags.

Vi blir skröpligare med tiden. Höst. Och förfärliga nyheter ständigt. Hur ska man kunna hoppas i dessa tider?

Kyrkan och ärkebiskopen försöker predika hopp, inte minst på klimatområdet. Jag har tyckt att det blir ytterligare ett krav: du måste hoppas. Två av oss hade också sett på teve från ett seminarium om hur folk tror om Gud och klimatet och framtiden. Resultatet där var att pessimismen ökar. Det kommer att gå åt pipan.

För att komma ur den känslan av hopplöshet behövs något att hoppas på eller en grund för hoppet. Tro och hopp ligger nära varandra, överlappar varandra. Även tro kan ju bli ett krav och en prestation. Men vad ska man då tro och hoppas på? Underverk och gudsingripande är uteslutet.

Vi brukar ju betona Guds immanenta sida, dvs att Gud finns här i skapelsen. Vad karakteriserar skapelsen i högre grad än liv? Livets förutsättning är död. Biologerna kallar det kretsloppet. Det är en naturlag och såna är säkra. De är inte svåra att tro på. Men så låt oss tro och hoppas på kretsloppet då! 
Men det låter inte vidare fromt eller kristligt och har väl aldrig predikats om. Det senare är egentligen konstigt, för tanken finns i teologin, under två namn.
1. Vetekornets lag
2. Påsk   
Ettan låter så hos Johannes 12:24: Om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd.
Tvåan vet ni alla, att påsken handlar om Jesu död och uppståndelse. Påsk firas på våren och det ger ju en fingervisning om att det handlar just om kretsloppet, livet och grönskan som lever upp igen.
Vi är en del av den återuppstående naturen. På vilket sätt och hur grundligt vi/mänskligheten måste dö vet vi inte. Men lite lättare är det väl att tro och hoppas på naturlagen kretsloppet än krångla till det och kräva tro på Jesu unika uppståndelse, som traditionen bjuder.

Tycker Kerstin som återkommer om nästa möte.

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

2017-05-30

Kära fripratare

Jag är skyldig er ett sista brev för terminen. Det är länge sen men jag minns tydligt tre saker vi pratade om: Artikeln i Kyrkan Tidning om Martin Lind, som sörjde sin hustru, ett försök till svar varför kristendomen "vann" och spreds, något om att upptäcka Gud i relation.

Av samtalet kring det sista och modeordet relation minns jag tydligast hur Birgitta pekade på huvudet och sa: det sitter här. Relation är något man skapar i förhållande till omvärlden, hur man betraktar omvärlden. Om Gud är relation, så är hen ett sätt att förhålla sig, en attityd till omvärlden.

Frågan sen föregående gång var: Kvar står "undret" att Jesusrörelsen trots motstånd växte till en världsreligion. I det spelar Paulus stor roll. Och där måste ha funnits något som många behövde. Vad var det?  Detta ledde till ett litet bibelstudium av Apg 10 och 15. Första stället, om Petrus´ syn, en duk med djur som sänks ner från himlen, är lite som att läsa en roman i den nya översättningen från Bibel 2000. Nyckelmeningen finner ni i Apg 10:34: Gud inte gör skillnad på människor. Den synen bar han också med sig till apostlamötet i Jerusalem i Apg 15: hedningarna behöver inte omskäras. Däremot döpas, och det sker f ö från början jämställt av både pojkar och flickor. Ett starkt och aktuellt budskap/evangelium.

Martin Lind sörjer sin fru Hilda, (som var min efterträdare som ordförande för Kvinnor i Svenska kyrkan på riks.) Han försöker tillämpa sina studier av Bonhoeffer, som vi också varit inne på tidigare: att leva som om Gud inte fanns. Det är uttytt:  klara sig utan hopp om bönhörelse (att få Hilda tillbaka). Klara sig själv, stå på egna ben. För Gud är ju ingen snuttefilt eller jultomte som ger det man önskar.  Det är samma insikt som Angela Merkel i dagarna uttryckt i relation till USA. (!)

Guds barn måste bli vuxna nån gång och ta ansvar. Inse att Gud inte ingriper utan verkar i /är kraften som bär igenom det svåra, läker såren och fortsätter livet på andra sidan. - 

Kasta loss och inse att världen och livet är orättvist. Att det är människans uppgift att göra den så rättvis och uthärdlig som möjligt.  Med den synen slipper man fastna i teodicé-problemet, det ondas problem.

Med detta önskar jag er alla en god sommar och att vi ses och hörs och skrivs igen i höst.

Kerstin

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

2017-04-24  

Kära fripratare

Förra gången var vi bara fyra och pratade mest om KviSk och vad man kan göra med hjälp av denna organisation. Idag var vi sju personer och innehållsrikt samtal. Det blir en längre redogörelse än vanligt; tänk den som två gångers minnesanteckningar, dubbelbrev!

Det var roligt att ses igen, eftersom det var länge sen. - Sen använde jag som input ett program från P1 Vetandets värld 13 april, alltså strax före påsk. Vem var den historiske Jesus? hette det. Med vetenskapliga historiska metoder har man försökt få fram hur verkligheten kan ha sett ut bakom evangelierna. Deras syfte är att övertyga om att Jesus är Messias och är därför tendentiösa propagandaskrifter och inte helt tillförlitliga som historiska källor.  

Evangelierna är som bekant fyra och har tillkommit vid olika tid: Markus på 60-talet, Matteus och Lukas lite senare och Johannes kring 100 eKr. De tidigaste böckerna i NT är Paulus´ brev från 50-talet.

Historisk forskning tar inte in Gud som förklaring eller orsak. Och Jesus ville inte grunda ny religion. Han var en profet (se nedan) som ville förändra världen och införa Guds rike men misslyckades.

Jag samlar utifrån några punkter:

  1. Guds rike är centralt i Jesu förkunnelse. Mycket faller på plats om man ser Jesus som en av flera som vill göra uppror mot romarnas hårda förtryck. Som alltid led de fattiga mest av detta och Jesus tillhörde den gruppen. Till dem säger Jesus Saliga ni som är fattiga för er tillhör Guds rike (Luk 6:20).  

Profet (som Jesus kallas ibland) är en politisk person på den här tiden. Man skilde inte politik och religion. Guds rike tänks alltså som en regim där Guds lagar gäller. (Jfr sharia i islam).  Jesus hade alltså politiska anspråk. Därför var han farlig för makten – både den religiösa hos fariséer och skriftlärda och den romerska ockupationen. Därför avrättades han.

Han försvarade sig inför Pilatus med Mitt rike hör inte till denna världen. I Lukas (17:20-21) säger han Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. … Guds rike är inom er. Båda dessa finns bara i ett av evangelierna. Det gör det troligt att de utgör efterkonstruktioner i förandligande riktning.  

De flesta anser trots allt att Jesus funnits som historisk person. Berättelsen om Jesus kan inte ha uppkommit utan ett korn av sanning.

  1. Miraklerna. Demoner och mirakel var vardagsmat på den tiden. Men orden betyder egentligen bara ovanliga, underliga händelser, järtecken. Man skilde inte som vi på naturligt och övernaturligt. Jesu "under" var bara förunderliga händelser som folket häpnade inför och tyckte var "underlika". Mark 2:12: …de häpnade och prisade Gud och sade: "Aldrig har vi sett något sådant!"

Jungfrufödelsen pratade man inte om i början utan är legender som växer fram senare. Guds son kan tolkas som adopterad son, Guds verktyg. Påverkan från omvärlden ger legenderna om att han var biologisk son. I de äldsta skrifterna i NT, Markus och Paulus, finns inte idéerna om jungfrufödelsen.

Min kommentar: Man har alltför mycket betonat det unika med Jesus och gjort tro på under, inkl Jesu uppståndelse, till ett trosprov. Det är bättre att sträva efter att upptäcka det förunderliga i det naturliga. Hänförelse över det finurliga i exempelvis kretsloppet bäddar för engagemang i vår tids livsfråga, klimatet.

  1. Svåra, ibland mindre vackra berättelser är historiskt säkra berättelser. Ex: Jesu radikala syn på skilsmässa orsakade problem och man tvingades modifiera dem.  Bergspredikans radikala bud om att älska sin ovän etc hör också dit. Och kanske månglarna i templet som Jesus driver ut.
  2. Jesu mänsklighet blir tydligast i Markus´ version av hans död. Övergiven och ensam ropade han: Min Gud, varför har du övergivit mig? Lukas och Johannes skriver istället I dina händer befaller jag min ande resp Det är fullbordat.  Johannes har också Jesu svar till Pilatus att Mitt rike tillhör inte denna världen. Detta är ett utslag av ett förandligande tillrättaläggande som Jesushistorien undergick efter det snöpliga slutet på korset.

Min kommentar: Med det förtvivlade ropet på korset är vi tillbaka i Bonhoeffers Leva som om Gud inte fanns, som jag skrev om förra gången. Med det menades enligt Martin Lind att människan ska leva som en myndig person och ta ansvar för sig själv.  

Vi är liksom utkastade i en tillvaro bortom gott och ont. Om gott och ont, rätt och orätt ska finnas är det människans sak att skapa det. Gud finns att upptäcka i skapelsens outgrundlighet, underlikhet, som vi kan använda till gott eller ont.

Kvar står "undret" att Jesusrörelsen trots motstånd växte till en världsreligion. I det spelar Paulus stor roll. Och där måste ha funnits något som många behövde. Vad var det?

Nästa gång ses vi 8 maj kl 14. Välkomna

Kerstin B

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

2017-01-30

Kära kamrater fripratare
Förra gången startade och dominerades av Margithas plötsliga bortgång. Hon var en av de trognaste, ivrigaste och tidigaste medlemmarna i gruppen. Vi mindes hennes intensiva engagemang för skyddslingar i Estland och den fina tröjan därifrån. Ja, där fanns mycket att påminna varandra om. Vi hoppas få behålla Bengt i vår krets.

Sv ps 304  
Lär mig du skog att vissna glad  
Lär mig du fågel med din flykt att bryta upp
och färdas tryggt mot obekanta länder.  
När allt är vinter här och is  
jag mot ett evigt paradis min blick och längtan vänder.

Poesi ska inte tolkas bokstavligt. Men den kan ge en positiv och tröstande bild.
Så utbröt ett meningsutbyte om frasen "Jag ber för dig" resp. "Jag tänker på dig". Den förra fungerar dåligt. Är det att den uppfattas översittaraktigt: "Jag har en mäktig kontakt som du saknar men är snäll och åkallar den"?? Tröstar det att veta att någon (bara) tänker på en?
Vara kristen, kanske utnyttja kyrkans konserter, utan att vara medlem? Otänkbart, enligt några. Varför inte? enligt andra. Kyrkan måste ju vara generös.  Konserter osv kräver ekonomi. Om många/alla går ur kyrkan, blir det heller inga konserter. Tänk lite längre än näsan räcker.
Varför går folk ur kyrkan? Är det bara snålhet? Men om kyrkan och dess gudstjänster fungerade som svar på mina livsfrågor, skulle jag nog inte frestas att gå ur.
I Indien är alla andliga. Heliga kor, man silar mygg för att inte döda liv. Undertecknad har svårt med ordet andlighet. På vilket sätt är det bättre i Indien ? Har religion och andlighet någon som helst betydelse för utvecklingen av demokrati och välfärd? Och för syn på och behandling av kvinnor och av naturen?  Det är stora frågor som ni kan fundera på tills vi ses igen, må 27 febr kl 14 som vanligt.

Välkomna!
Kerstin B

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~
2016-11-22

Nio deltagare.
Hej
Vi börjar bli skruttiga. Men ingen klagade på värken när vi kommit igång att prata.
Kanske började det med påvens oreflekterade kvinnosyn. Det fortsatte i alla fall med Jehovas vittnen, som vägrar blodstransfusion. Från deras egen hemsida: 1 Moseboken 9:4. Gud tillät Noa och hans familj att äta kött efter den stora översvämningen men befallde dem att inte äta blodet. Gud sa till Noa: "Bara kött med sin själ – sitt blod – får ni inte äta." Den här befallningen gäller alla människor från och med då eftersom alla är Noas avkomlingar.  Det är alltså en åsikt som medlemmarna indoktrinerats med, inte vars och ens egen övertygelse. Typiskt för auktoritära rörelser. Indoktrinering/hjärntvätt går inte att argumentera bort.
Men de stöder sig på bibeln – och plockar ut det som passar dem. Ja, men så gör ju vi också.
Vilka kriterier har vi när vi sorterar bort exv jungfrufödelse eller "kvinnan tige i församlingen" eller att kvinnorna ska ha huvudet täckt etc. ? Det tål att tänka på. Bortser vi från det patriarkala? Nja. Kanske är det bättre att formulera måttstocken positivt: vi behåller det som vi känner fungerar bra för vår kroppsliga och andliga hälsa. Någonstans har jag läst "det som är befriande och livsbejakande".
Ett bra kriterium är Jesus, det han gjorde och lärde. Det håller långt. Men det där med Guds son då? Vad var han för en egentligen? Någon hade läst och gillat Lennart Hagerfors, som diktat Jesus som en oäkting som var mobbad både av sin far och andra. Han reste och gjorde olika erfarenheter i Egypten men kom slutligen till insikt att han måste åka hem igen och där slutar romanen, när bibelns berättelser tar vid.
Guds son var en titel på (sakrala) kungar i Israel. Jesus predikade mycket om Guds rike och det är troligt att han avsåg ett samhälle där Guds lag skulle råda, en teokrati, jämförbart med ett muslimskt sharia-styrt samhälle. Liknande upprorsledare mot romarnas ockupation fanns det många på Jesu tid.
Varför segrade då Jesus´ rörelse / kristendomen så stort? Det var nog Paulus´ förtjänst. När Jesus slutade så snöpligt började man försöka förstå och tolka hans verk. Det börjar redan inom Nya testamentets ram. I det fjärde evangeliet, säger Jesus till Pilatus (kap 18): Mitt rike tillhör inte denna världen. Johannesevangeliet skrevs tidigast kring 90 eKr och då hade man hunnit fundera och tolka och förandliga budskapet om riket och göra det mer till individens angelägenhet i ett par generationer.
Ett annat exempel: De fattiga och de som hungrar och törstar blir fattiga i anden och hungrar och törstar efter rättfärdighet. Ordet för fred / frid, som liksom engelskans peace kan betyda båda, översätts med frid, för fred låter alltför politiskt. Rättfärdighet mindre politiskt än rättvisa, när båda inryms i det grekiska ordet. Politik är andlig verksamhet (citat från Seglora smedja).
Lite av Guds rike i samhället saknas när ungdomen inte längre konfirmeras utan man måste lita till varje medborgares egen moral, redlighet och ärlighet. Hur ska det bli? Det var oss gamlingars oroliga undran. Och med Trump i bakgrunden: demokrati är farligt och riskfyllt.
Jag återkommer om nästa gång.
God Advent
Kerstin B

Ami Lönnrots trosbekännelse: 

Jag tror på en kraft, som jag vill kalla kärlek.
Den finns utanför mig och inuti mig.
Jag kan förmedla den till andra, men först om jag erfarit den inom mig själv.

Jag tror att det inom oss alla finns en vilja till godhet.
Först om jag erkänner min egen skuggsida, kan jag bli fri att också göra det goda.

Jag tror på en enhet bortom polariseringarna - en enhet som jag inte själv kan åstadkomma och som man kan kalla nåd. Jag kan känna dess helande verkan inom mig själv, den kan bygga broar mellan mig och andra i mänskliga möten.

Jag tror på medkänsla, inlevelse och identifikation, som medel att återupprätta den enhet som ständigt riskerar att splittras.
Jag tror på ett evigt liv, ett liv som jag här och nu kan vara en del av - om jag öppnar mig för dess krav, dess möjligheter och djup och inte av rädsla skärmar av och dödar det som är levande inom mig.

Jag tror att sann mänsklig utveckling går genom död till liv.
Jag tror på vreden - inte på hatet.
Jag tror på hoppet - inte på undergivenheten.
Jag tror på freden - inte på kriget.
Vreden, hoppet och freden - dessa tre kan jag finna inom alla människor, inklusive mig själv, om jag orkar se efter.
Jesus Kristus har hjälpt mig att se efter.

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

2016-11-08
Idag väljer USA president. Jag skulle inte vilja vara Hillary, även om jag hoppas hon vinner. Man har ju en bekväm pensionärstillvaro, trots krämpor. Dem hoppar vi över den här gången.
Det givna ämnet var PÅVEN och han famösa uttalande om kvinnor när han avslutat det officiella uppdraget och liksom spände av i flygplanet. Då dök fördomarna upp. Pratet om starka kvinnor ska man inte låta lura sig av. Det görs av dem som inte insett strukturernas makt, glastaket och så vidare. Den där känslan som inte ens de skarpsynta journalisterna som bevakar USAs presidentval hittat orsaken till: att Hillary är så illa omtyckt. Jag tror att det är kombinationen kvinna – makt som inte smakar bra. Men det är en "smitta" som inte syns och man därför inte är medveten om. En mäktig man är mer attraktiv som man, en mäktig kvinna blir däremot mindre attraktiv. Nog med feminism.
Bland allt som skrivs om påvebesöket vill jag lyfta fram vår kloka ärkebiskop. Hon påpekade att kyrkans sysslande med sexualitet inte haft några goda konsekvenser. I stället borde man syssla med sociala orättvisor, girighet och sånt. Och det gör faktiskt påven ibland; katolsk sociallära är värd respekt.
Vad gör du när du vaknar mitt i natten eller vid vargtimmen? Tittar tålmodigt upp i krysset mellan vägg och tak tills du somnar om? Kan man kalla det meditation kanske? Vi mediterar uppenbarligen på olika sätt.  Det mest andliga sättet tror jag var medveten andning, IN och UUUUT. Ger avspänning och lugn. Andligt? undrar du. Ja, jag vill kalla andningen ett utslag av helig ande, eftersom den är nödvändig för livet, som är heligt. Vad ska vi med helig ande om vi inte kan andas vanlig luft?
Sen var det dags för Svenska kyrkans Ungas Kortlek för bordssamtal. Luther plägade ju samtala om andliga ting vid matbordet. Kortleken funkade riktigt bra. Exempel: Vad betyder ordet nåd för dig? För en del betyder det = förlåtelse, för andra gåva man får gratis. Till exempel livet. Latinets gratia och grekiskans charis betyder dessutom båda både gåva och tack (italienska grazie). Gåvan och tacket för den är liksom två sidor av samma sak. Gåvan ger automatiskt en attityd av tacksamhet.
När det frågades Har du någon favoritpsalm? kom många förslag: Trosbekännelsepsalm nr 766, aftonpsalmen Den dag du gav oss Gud är gången (191), Innan natten kommer vill jag tacka (510), Tryggare kan ingen vara (248), Bliv kvar hos mig (189), Gud för dig är allting klart (217) är bra när ofärd av något slag slår till.
…och så slutade vi som vanligt med psalmen O moder Jord, när jag i stum förundran betraktar dig, en alltets ädelsten, ser energi din massa genomströmma i åskans dån i trädets minsta gren. Då jublar själ och kropp med dessa ord, O moder Jord, o moder Jord.
Vår moder Jords mater-iella omsorg och universums vilja att ge liv de varje natt mig läker och försonar mig med min samtid och en värld av kiv.  Melodin är samma som psalm 11.
Nästa gång 21 nov.
Kerstin

 

Fripratet 12 jan 2015

började med ett flertal "sjukanmälningar" i betydelsen bekanta och närstående som råkat ut för svår sjukdom. Det är inte bara att vi börjar bli äldre. Även unga drabbas och då hjälps det inte, då känns det värre, är det värre. Hur finna tröst?

Bara detta att ta upp och berätta för kamraterna ger nog lite tröst. Prata är som att lämna över lite av bördan. Hur det nu fungerar. Men erfarenheten visar att det är så. Att prata av sig hjälper till att "acceptera det man inte kan förändra".

Margitha vittnade inträngande och ärligt om sin förtvivlan för en ung släkting och hur hon bad och fick tröst av det, även om hon inte trodde att bönen hjälpte medicinskt sett. Den gav tröst.
Vi deltog med henne. Vi var flera. Inte bara ensam.

Och så kom vi in på individualismen som präglar samhällsklimatet. Jag hade hört (i Filosofiska rummet som jag rekommenderade senast) om den danske teologen och etikern Løgstrup. Han menade att vi föds med egenskapen tillit.
Grundinställningen (på dataspråk: default-inställningen! Se vad jag kan!) som människan har är att man litar på varandra. Ja, man litar på en så opersonlig sak som naturlagarna. De är strängt taget pålitligare än människor! Det är väl dem man litar på när flygplanet lyfter och man begriper inte riktigt hur… och på piloten också förstås. Och på att alla andra inblandade verkligen gjort sitt jobb samvetsgrant.

Hur skulle det gå utan tillit? Vår existens bygger på tillit. Tilliten ingår i den religiösa tron, just därför att vi inte kan leva utan den.
TILLIT TILLLIT – utgångspunkten för våra reflektioner om att leva tillsammans, som en del av moder Jord, nästa gång – om inte något annat kommer före.

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Linköping 2015-04-14

Kära fripratare
Det har varit påsk. Har det hänt er något påsk-likt? Då kom en historia om en katt som måst skickas till himlen men som strax ersatts av en bedårande lite kattunge. Påsk???!
Ja, man kan kanske tillämpa detta på människor? Hur som helst så måste man i vår ålder klara av tankarna på slutet. Den mest uppbyggliga tanken som kom fram var väl den som också gamle Sokrates framförde innan han tömde giftbägaren: gammal och trött, skönt att somna och sova en drömlös sömn. Inget farligt alls.

Två olika gudstjänstupplevelser relaterades. Den ena var en begravning med mässa enskilt för prästen och många, många ord, som förkunnade samma sak men inte sa något.
Är det kyrkornas dilemma, att prata förbi folk?
Den andra gudstjänsten var midnattsmässan i domkyrkan. Det hade varit en mycket positiv upplevelse, svår att förklara. Den måtte ha lyckats förmedla det irrationella som också livet är fullt av.

Svårt att förklara är också att det känns så skönt att träffas, fastän vi bara pratar fritt ur hjärtat. Så länge ni vill komma är ni välkomna, nästa gång redan på måndag den 20 april. Ni bestämmer ämne.

Kram
Kerstin