You are here

Kvinnokonferens med kulturtema 2010 augusti

 
Meditation på Tinghaug med utsikt över Jæren. Solveig Fiske, biskopen i Hamar håller meditationen.
 
 
Kvinnokonferens med kulturtema

Alldeles vid stranden av Nordsjön i Sola kommun söder om Stavanger, möttes vi, ett femtiotal kvinnor från Nordens fem länder, i en ekumenisk kvinnokonferens i fyra intensiva dagar i början av augusti. ”När levt liv finner skapande uttryck” var temat för konferensen som arrangerades av Nordisk Ekumenisk Kvinno-Kommitté (NEKK) tillsammans med Den Norske kirke/Kirkerådet.

NEKK har funnits i 20 år. Kommittén bildades som ett nordiskt svar på Kyrkornas Världsråds ekumeniska årtionde ”Kyrkor i solidaritet med kvinnor” 1988-98. Vartannat år inbjuder NEKK till en nordisk konferens i sin strävan att vara en ekumenisk mötesplats för kvinnor i Norden. För att stödja och inspirera kvinnor i sina roller och uppgifter inom kyrka och samhälle.

Under fyra dagar möttes vi i existentiella samtal och kreativa grupparbete kring bland annat folksagor, nordisk poesi, ikonmåleri därtill föreläsningar, utflykter och musik, allt av hög kvalitet.  Vi höll morgonmeditation på stranden, packade vår ”niste”, matsäck, och for på utflykt på Jæren, som detta områdes natur från senaste istiden kallas.

- Den farligaste lögnen är att tro att vi i vår tid är de första feministerna!
Att kvinnor förr inte hade någon historia eller fann skapande uttryck. De drevs till tystnad, framhöll den norska teologen Jorunn Økland i sitt föredrag om kvinnor som bibeltolkare i ett historiskt perspektiv.
Hon berättade om feminister från 1500-talet och framåt. Då var det ofta nunnor, skrivkunniga kvinnor som skriftligt deltog i diskussioner om bibelcitat. Feminism som en idérörelse. I en tid då det samtidigt pågick en debatt om kvinnor kunde räknas som människor.
I en kreativitetsövning i grupp jobbade vi med nordisk poesi. Varje grupp fick en dikt att arbeta med. Det gällde att individuellt välja ut tre ord, som brände till. Dessa ord bearbetade vi sedan i många olika former; måleri, kolteckning, pastellkritor, lera och avslutningsvis i en stum teater och symbolisk dans. Ur lyriken skapades oändligt många egna uttryck, orden fick kropp och rörelse.

Nordens Moder Teresa
Gudrun Asmundsdottir, isländsk skådespelare som firat 50-års jubileum i teaterns tjänst, berättade en stark historia om Olafia från Island, en kvinnorättskämpe som i många år arbetade bland utslagna kvinnor. Hon hjälpte de hemlösa och prostituerade i Oslo för drygt 100 år sedan och har kallats Nordens Moder Teresa.
Kirsten Grönlien Zetterqvist är inte enbart teologie doktor och universitetslektor på Stockholms universitet utan även en otrolig sagoberättare. Med en tibetansk folksaga ”Gobelängväven” trollband hon publiken. Även då användes sagan efteråt i bildskapande och kreativa diskussioner.

Tiina Malinen-Woodward från Finland, är bildkonstnär sedan trettio år, ortodox troende, magister i konstvetenskap och har börjat måla ikoner. Hon höll både föredrag och workshop om ikonmåleri.
Tiina Malinen-Woodward arbetar i en ikongrupp där man är tre konstnärer som målar i tystnad och bön, enligt ortodox tradition. ”Att man samlar sig själv och öppnar sig är nödvändigt för både bön och målning. En alert tystnad borde vara ett naturligt tillstånd. Ett tillstånd ur vilken tal och gärning föds.”

- Konstnärsjaget blir till i en dialog med ett Du. En relationsverklighet, citerade Lisbeth Gustafsson inledningsvis Martin Buber i sin föreläsning om konferensens tema i samtida bildkonst. Lisbeth Gustafsson verkar som kultursekreterare i Svenska kyrkan, författare och journalist.

Bilder på Lena Lerviks skulpturer engagerande den nordiska publiken. Hon som själv blev konstnär när hon i en livskris fick se Leonardo da Vincis Bebådelsen i Florens. Lena Lervik gjorde sedan sin första madonna, den välkända skulpturen Madonnan med livsmanteln. Om Maria har Lena Lervik sagt: ”Maria är den som vågar föda det bästa inom sig, ett barn, ett diktverk eller handling, mitt i vardagslivet.”

 
 

Kyrkorummets energier
Kyrkorummet som en energiladdad plats för kontakt med vårt inre, har använts av flera kvinnliga konstnärer under senare år. Kerstin Jakobsson arbetade med en textil mitt i Lunds domkyrka där kyrkobesökare fick teckna bilder, som Kerstin sedan broderade. Tecken i dialog, heter det färdiga konstverket.

Hur blir kyrkan mer av en skapande plats för unga, för kvinnor idag, frågade sig Lisbeth Gustafsson. Kanske genom att bli mer öppna för kyrkorummets energier, genom att ge människor möjlighet att söka upp rum, miljöer i kyrkan där man kan kommunicera genom egna handlingar, skapande uttryck.
- Ljusbäraren var en revolution när den kom! Människor kunde utföra en egen handling i kyrkorummet, tända ett ljus. Likaså heliga danser som en ordlös bön, och nu är det många som dras till retreater, meditation och pilgrimsvandringar.

Oförglömligt avslut på konferensdagarna.
På en strand står ett femtiotal kvinnor i en ring. I mitten finns en korg med färska ägg, en korg med halva tomma äggskal och lutad mot en korg en ikon med Maria Magdalena som håller ett ägg i sin hand.
Havets vågor och skrin från strandskator och mås ackompanjerar psalmsången.
Distriktsföreståndaren i svenska missionskyrkan Helen Friberg, med skånska rötter, håller söndagens gudstjänst och utlägger sin spettkaksteologi: "omne vivum ex ove – allt levande kommer från ägget".
 

     
     

Agusti 2010
Mariann Sönnebo