You are here

Kvinna - Präst 50 år

Hur firades 50-års-dagen av beslutet att låta kvinnor bli präster?

 
Så här skriver Elisabeth Håstrand Lönnermark från Skara stift:
 
I Skara firades jubiléet med fyra miniseminarier i domkyrkan med teol dr Karin Sarja, professor Ann-Sofie Ohlander, stiftsadjunkt Jaqueline Björnram och två kvinnliga präster från våra vänstift i England och Tyskland som berättade om situationen där.
Karin Sarja talade under rubriken "Jag ville vara prest" - om Ida Granqvist och andra kvinnliga missionärer. (Detta seminarium hade KVISK tagit initiativ till).

Ann-Sofies rubrik var "Hur kunde det dröja så länge?"

Jaqueline Björnram berättade personligt om sina erfarenheter på vägen till att bli präst.

Efter seminarierna firades jubileumsgudstjänst med biskop Erik Aurelius, Hovpredikant Susanne Rikner  som är präst i Skövde predikade. Susanne hade  också skrivit texterna till den mässa som firades "Toner till en källa" (den skrevs ursprungligen till tusenårsjubiléet i Husaby år 2000).

Många hade hittat vägen till domkyrkan denna dag!

 
 
Ann-Britt Magnusson från Visby:
Den stora domkyrkan i Visby fylldes inte helt, men många hade sökt sig till mässan lördagen den 27 september 2008 för att delta i firandet av de 50 år som gått sedan man beslutade att kvinnor fick vigas till präster i Svenska kyrkan.
Biskop Lennart Koskinen inledde gudstjänsten med att påminna oss om de svårigheter som funnits på vägen för kvinnliga präster i Sverige och bad dem alla om förlåtelse å kyrkans vägnar för de oförrätter många hade fått utstå.
 
- Utan att prästviga kvinnor hade vår kyrka förtorkat och krympt. Alla behövs, det är poängen. Var för sig är heligheten halverad. Sakramentet, stötestenen för vissa, är bärare av den fulla heligheten. Att utesluta den ena halvan av heligheten, kvinnorna, från kristendomens centrala heliga handling, är därför omöjligt. Heligheten är hel, slog biskop Lennart fast.

Gotlands första kvinnliga präst, Eva Stibe, talade därefter över dagens bibelord och om hur viktigt det var för oss att lyssna till varann.
Det fanns en innerlighet i gudstjänsten, de flesta såg glada ut och många kramar utbyttes!
Efter gudstjänsten fortsatte festen i Församlingshemmet, där Eva Stibe berättade om sitt liv som präst, Simone Spånghagen talade om Hildegard av Bingen och man dansade heliga danser.

 
 
Birgitta Nyrinder, Linköping
 
Det var ovanligt många präster på sta´n i lördags. Kvinnor och män, kaftaner och kragar. Jag började med att gå till min församlings-kyrka, S:t Lars i Linköping. Där bjöd Forum för prästvigda kvinnor på fika och jag prånglade ut några broschyrer för vår kommande bok "Moder Jord i klimakteriet".

Så lyssnade jag och något hundratal andra till komministern Carina Sundberg, nybliven teologie doktor, som talade på temat "Berikande mångfald". Hon började stillsamt med att tala om hur bra det är med olikheter, alla behövs osv. Så grävde hon litet djupare och gav exempel på den olikhet som är svårare att erkänna. Den ojämna makt­fördelning som fortfarande råder, speciellt mellan män och kvinnor. Hon visade att ett bokuppslag består av text och marginaler. Kvinnor befinner sig oftast i marginalen och behöver ta sig in i den dominerande texten för att kunna påverka. Jag hoppas att bilden etsade sig fast också hos de andra åhörarna.

Allvar och skratt blandades. Ståupp-komikern Gunlög Rosén spelade syföreningstant som visade sig ha snappat upp allt möjligt medan hon tassat runt och serverat kaffe i sin försam­ling. Satir, prästkomik (jfr bondkomik) och mycket prat bjöd hon på.

Så var det dags att gå till Domkyrkan för att fira högtidsmässan. Som alltid stort och pampigt med biskopen i en mycket praktfull skrud. Men processionen innehöll också den färgrika dansgrupp – Burundiflickorna – som ofta deltar vid KviSk:s arrangemang. Utöver dem vill jag nämna två kvinnor och en man som jag kommer att minnas särskilt.

Den första kvinnan var komminister Myra Ekström som predikade. Hon inledde ungefär så här: "När jag efter min prästvigning för 30 år sedan skulle genomföra min första gudstjänst hade kyrkoherden och organisten tagit semester. Kyrkvaktmästaren var också borta. I sakristian satt kyrkvärden Alfons. Jag sträckte fram handen för att hälsa men han tog inte min hand utan sa 'Det står inte i Bibeln att kvinnor ska vara präster'." Trots allt blev det en gudstjänst så småningom, fortsatte Myra Ekström. Kyrkvärden Alfons blir för mig en symbol för motståndet och Myra är en av dessa starka kvinnor som inte väjer för svåra minnen.

Den andra kvinnan jag vill nämna är KviSk:s ordförande Kerstin Bergman, som läste den gripande och tänkvärda förbön, som finns publicerad här på hemsidan. Burundi-flickorna vandrade samtidigt runt altaret nynnandes psalm 89 (Se jag vill bära ditt budskap, Herre, av hjärtat sjunga ditt lov och pris). Bönen kändes i hela kroppen.

Dagen avslutades med mingel i stiftskansliets trädgård. Jag delade mina upplevelser med några prästvigda kvinnor. Vi var överens om att det varit en bra manifestation. Och att nu skulle det äntligen vara slut med hukandet inför dem som ännu inte accepterat att i svenska kyrkan finns både kvinnor och män på alla poster.

 
 
May Johnsson, Linköping:
 

Här i Linköpings stift firades i S:t Larsparken och S:t Lars kyrkan, utställning, bokbord och föreläsningar, högtidsmässa i Domkyrkan och mingel i Stiftskansliets trädgård på temat "Delad glädje".

Urklipp från programmet
Några prästvigda kvinnor intervjuades av Östnytts reporter Ulf Holmerts i S:t Larsparken.
TD Carina Sundberg höll föredrag med temat "Berikande mångfald" därefter gav Stå-Up-komiker Gunlög Rosén många träffande reflektioner.
Vid festmässan i Domkyrkan celebrerade Barbro Westlund ( Linköpings stifts första prästvigda kvinna). Myra Ekström, präst i Norrköpings Hedvigs församling, predikade.
Kör från Burundi medverkade med stämningsfull cirkeldans runt altaret under tiden Kerstin Bergman läste sin förbön.

 
Barbro Westlund ( Linköpings stifts första prästvigda kvinna) celebrerar.
 
Speaker´s corner