You are here

Förmöte Världens fest 2010

Hur kan du veta vad som händer i mitt land? Hur kan du veta hur vi har det?

Referat från förmötet till Världens fest 2010
Margareta Nordström

Det går inte att ta miste på förvåningen hos Tadeleh Loha från Etiopien efter att ha lyssnat på  den feministiska bibelteologen Kattia Castro från Costa Rica, som talade vid kvinnoförmötet till Världens fest under torsdagen.

- Det är inte konstigt att jag vet, svarar Kattia Castro. Vi kvinnor är olika, men vi förenas av förtrycket vi utsatts för i historien. Vi kanske inte är medvetna om det, men när vi blir det kan vi också känna systerskap över gränserna. För männen är brödraskapet något självklart, de går samman för att behålla sina positioner.
Kattia Castro är huvudtalare vid Världens fest men också vid kvinnoförmötet som just nu pågår på S:t Sigfrids folkhögskola utanför Växjö. Ett 40-tal kvinnor från olika delar av världen träffas och delar erfarenheter på temat Women make change – a sustainable world is possible. I mångt och mycket känner vi igen oss i varandras erfarenheter, och upplevelsen av samhörighet blir mycket påtaglig.

Men, understryker Kattia Castro, detta är något som det patriarkala systemet motarbetar. Det vill istället skilja oss åt, och ställer oss emot varandra: vit mot svart – vacker mot normal – ung mot gammal.
- Om vi låter oss delas in i olika kategorier, kulturer eller klasser – då blir vi delade och förlorar vår styrka, men vi kvinnor är faktiskt hälften av mänskligheten!

Kattia Castro menar att frågan om kvinnors ställning inte går att skilja från det som är hennes egentliga tema: Hållbarhet och andlighet.
Så länge Gud beskrivs med metaforer som Herre, Kung eller Krigare – så länge vidmakthålls hierarkier, inte bara att män anses stå över kvinnor, utan också att mänskligheten anses stå över resten av skapelsen. Det finns det i bibeln som direkt motverkar en hållbar utveckling för jorden, menade hon. Men där finns också positiva nycklar i bibeln, som betoningen av vilan: Gud själv vilade, människan ska också vila och också jorden måste vila – för att återhämta sig.
Likaså är det påfallande att i en kultur där man höll slavar sattes en gräns för slaveriet – ingen ska vara slav för evigt, utan till slut väntar friheten.

Jesus själv är också en förebild när vi söker vägar att leva hållbart.
Han talade klarspråk till dem som berövar andra det som tillhör dem och som de behöver för sin överlevnad. Han kallar oss ständigt att göra oss av med överflödet och dela med dem som behöver.
Han föredrar att umgås med de sjuka, uteslutna och med kvinnor.

Men för bibelteologen Kattia Castro är bibeln en tvetydig bok. Dess metaforer har växt fram ur en patriarkal kultur och tolkats i ett än mer patriarkalt sammanhang.
Som exempel nämner hon synen på blod. I mäns ögon är blod något som utgjuts på slagfältet, som ett sätt att rädda landet, det är ett frälsande blod – precis som Jesu blod. Men kvinnors blod räknas inte in här, menstruationsblodet anses orent, och måste hållas borta från frälsningens och helighetens sfärer. Det är just detta som Tadeleh Loha från Etiopien känner igen i sin kultur:

- Vi kvinnor är skapta av Gud, men arbetsbeskrivningen som Gud gett oss erkänns inte. I den ingår att ha mens och ibland föda barn. Men i mitt land har männen i kyrkan sett det som ett hinder för kvinnor att bli präster – vi har ansetts för orena för att bära de där heliga kläderna, säger Tadeleh.

Uppgiften att hitta en en förståelse av bibeln som kan vägleda kvinnor idag, ligger på kvinnorna själva, understryker Kattia Castro. Befrielseteologin som den ser ut, räcker inte, för befrielseteologerna var män.
- Vi vill vara kristna kvinnor idag, och då måste vi ta oss an den stora uppgiften att läsa bibeln med kvinnors ögon! Läsa den här heliga skriften om och om igen! När vi hittar det som kan hjälpa oss i våra liv, ska vi lyfta fram det. Vi kommer att hitta nya betydelser.

Då kan vi ta energin som finns i den här boken – och låta den göra oss fria och glada!

Margareta Nordström
Referat från förmötet till Världens fest 2010